Thursday 27 November 2008 photo 1/1
|
Sommaren kom över land o hav,
mer älskad än någon annan kan vara.
En duva kom tillsammans med den,
friare än alla andra själar.
Den tog dig med under sina vita vingar
och visade dig världens alla sidor.
Du kunde ta på havet, skog o mark,
det du en gång hade left för.
Du kunde lyssna till alla glada skratt,
som du en gång tagit del av.
Duvan gav dig egna vingar o du gav dig av.
Du såg hur solen gick ned över de du lämnat,
du såg mörkret som föll över dem.
Du bad dem att inte gråta, men ingen kunde höra.
Istället blev sorgen bara större o större.
Du bad igen, men tyngden på deras axlar växte
och saknaden utan dig hängde som en stor sten i deras hjärtan.
Du visste att det skulle ta tid men du skulle få solen att gå upp över dem igen.
Du skulle sudda bort mörkret som fallit.
Du flög högre o högre, för att sedan återvända tillbaka.
Nu kunde du se dem le,
de hade plockat fram de allra finaste minnena av dig
som de sparat och låst in i hjärtats innersta rum.
De såg sakta solen gå upp på en nästan molnfri himmel.
De såg också en duva sväva högt uppe i skyn,
tillsammans mad sommarens varma vindar.
De visste att du älskade dem,
-och du var blott ett minne.
Ett minne fyllt av kärlek, och ett ljus
som aldrig slocknar.
Morfar, Malin & Malin,
för mig finns ni föralltid.
mer älskad än någon annan kan vara.
En duva kom tillsammans med den,
friare än alla andra själar.
Den tog dig med under sina vita vingar
och visade dig världens alla sidor.
Du kunde ta på havet, skog o mark,
det du en gång hade left för.
Du kunde lyssna till alla glada skratt,
som du en gång tagit del av.
Duvan gav dig egna vingar o du gav dig av.
Du såg hur solen gick ned över de du lämnat,
du såg mörkret som föll över dem.
Du bad dem att inte gråta, men ingen kunde höra.
Istället blev sorgen bara större o större.
Du bad igen, men tyngden på deras axlar växte
och saknaden utan dig hängde som en stor sten i deras hjärtan.
Du visste att det skulle ta tid men du skulle få solen att gå upp över dem igen.
Du skulle sudda bort mörkret som fallit.
Du flög högre o högre, för att sedan återvända tillbaka.
Nu kunde du se dem le,
de hade plockat fram de allra finaste minnena av dig
som de sparat och låst in i hjärtats innersta rum.
De såg sakta solen gå upp på en nästan molnfri himmel.
De såg också en duva sväva högt uppe i skyn,
tillsammans mad sommarens varma vindar.
De visste att du älskade dem,
-och du var blott ett minne.
Ett minne fyllt av kärlek, och ett ljus
som aldrig slocknar.
Morfar, Malin & Malin,
för mig finns ni föralltid.