När hissen närmar sig nedersta våningen hör jag oroväckande ljud från hissrummet. Trots att det är två betongväggar emellan, så hör jag hur vajrarna som släpper ner hissen är på bristningsgränsen. På sätt och vis låter det som en tickande klocka som räknar ner, och när jag ställer mig i hissen så ber jag alla världens gudar att min tid inte ska ta slut idag. Jag trycker på knappen med femman. Vid fjärde våningen sker det.

Ett skarpt ljud får mig först att tro att hissen har stannat, men jag inser efter en kort stund av tyngdlöshet att det är vajrarna som gått av. Tystnaden ersätts med ett vinande runt hissen. Mitt fumlande efter hemnycklarna ersätts med fler böner. Till en början ställer jag mig på knä. Hissgolvet är smutsigt och luktar illa när jag lägger mig i fosterställning. Hur länge har jag fallit?

© Arekku 2010

Hör det här hemma i något du skrivit? Skulle verkligen vilja läsa mer av det.