September
Sunday 18 September 2011 photo 1/1
|
Kapitel 3
"Pappa?" ropade jag när jag kom in i huset. Jag slängde av mig mina skor och gick mot vardagsrummet och såg pappa med en vodka flaska i handen. Teven var på - det var någon dålig naturprogram. Hjärtat hoppade över ett slag. Jag rusade fram till han och kollade att han andades. Jag skakade honom till han öppnade sina drogade ögon.
"Huh?" Hjärtat slutade dunka och jag lutade mig mot bordet. Jag var så besviken på honom.
"Du lova. Du lova faktiskt pappa!" Jag reste mig upp och kände tårna välde ut ur ögonen. Jag slängde mig på sängen när jag kom in i mitt rum. Jag drog kudden mot ansiktet och pressade den hårt så mina luft gångar inte fick luft. Jag tryckte hårdare och jag kände luften försvinna i lungorna. Sedan svimmade jag.
"Annie, du kan bättre än så." Det var en mjuk och välbekant röst. Men jag kunde inte se nåt. Det var så himla ljuset att jag inte kunde öppna ögonen. Jag kände något snudda min hand där jag hade lagt för mina ögon.
"Öppna dina ögon. Öppna din själ! Visa att du tillhör dom ljusa! Annie!" Sedan var det som inget hade hänt och allt försvann.
Jag kom tillbaka till verkligheten och slog undan kudden för ansiktet. Jag drog snabbt in luft. Jag slängde bena över sängkanten och drog handen i genom håret. Vad var det som precis hade hänt? Jag ställde mig upp och gick mot fönstret. Det var fortfarande varmt ute och solen lyste. Men det kände som den lyste just på mig. Jag hörde flaskor vingla om kull nere i vardagsrummet. Och något som gick i sönder. Jessica skulle komma om en timme. Jag skulle på första gången i mitt liv på en fest Jessica hade tjatat att vi skulle. Men problemet var att jag inte visste hur man skulle uppföra sig på en fest eller hur man skulle se ut. Men jag såg på några filmer att man skulle ha urringningar eller en tajt klänning som visade allt. Men istället drog jag fram jeans och svart långärmad tröja. Jag drog ut mitt hårband ur håret och gick fram till spegeln. Mitt hår var svart och ögonen var ljus blå. Ansiktet var litet och hjärtformat. Jag var nog ganska snygg fast jag än inte tyckte det. Jag kollade på mitt ansikte och såg sedan ner på skrivbordet där smink lådan stod - som jag hade fått av Jessica när jag fyllde 17 år. Jag öppnade den och såg ögonskuggor, mascara, läppstift, eyelinner och puder. Jag smuttade lite med pudret och såg min hy skifta från solbränd till mer ljummare färg. Jag drog lite mascara på och eyelinner. Jag hade sett Jessica sminka sig några gånger. Det knackade på dörren och jag förmodade att det var Jessica. Jag börja gå ner från trappan och kände en känsla i mig. Jag brydde mig inte om det. Jag öppnade dörren och såg Mr. Belikov stå och kolla på mig.
"Hej", sa han och log mot mig. Jag skuggade undan hans leende och kollade strängt på honom. Solen hade gått ner och jag hade fixat mig i en timme nu. Men på något sätt skiftade min humör alltid på natten. Det finns hemska saker där ute. Det hade jag alltid känt.
"Vad vill du?" frågade jag nyfiket och lite trött.
"Jessica sa att jag skulle hämta dig ikväll. Hon pratade med någon kille... hmm vad hette han? Brunt lockigt hår rätt muskellös."
"Liam?" Han knäppte på fingrarna.
"Ja precis!" Jag suckade. Tack så mycket Jessica! tänkte jag.
"Men jag skulle gärna vilja veta vem du är först, innan jag sätter mig i en någon främmande mans bil." Han såg ursäktade på mig och tog tag i min hand och kysste den lätt.
"Dimitri Belikov. Kommer från Ryssland. Bor ensam." Han gav mig ett hånflin. "Något mer?" Jag skakade på huvudet.
"Annie Light, min mammas efternamn. Bor med min pappa. Min mamma är borta", sa jag lika snabbt och besvarad som han. Han log och nickade och vände sig om. Jag kollade nervöst omkring. Sedan tog jag min skinn jacka och mina skor och gick till Dimitiri. Han såg trött ut och jag satt mig i framsättet bredvid honom. Hans blick for över min kropp.
"Du ser snygg ut", sa han. Jag rodnade.
"Tack." Men blicken förändrades i hans ögon och jag såg något hemskt....
Bra?
Annons
Visa toppen
Show footer