Thursday 20 November 2008 photo 3/3
|
Hur känns det att trycka ner mig såhär?
Det kanske känns normalt för er...
Men för mig är det jävligt svårt att palla livet och stå på mina ben.
Dom blir alldeles mjuka och sköra.
Jag kan liksom inte stå på mina egna ben så som ni håller på.
Jag mådde bäst innan ni fann mitt liv.
Det var väldigt många personer som fick mig att stå på mina egna ben och känna mig stor, lika stor som alla andra även fast jag är rätt så lång. Jag kunde verkligen lära känna mig själv.
Utan att kolla mig i spegeln och typ "hur ser jag ut? , hur ska man se ut? vad är min personlighet?"
Jag kunde liksom bestämma helt själv, jag kunde vara den jag blev född till.
Jag kunde känna hur jag lyftes från att ligga på golvet som en matta och låta alla kliva på mig för jag inte visste hur man skulle se ut..
Jag trodde alla skulle vara som alla andra..
Att alla var så jävla unika.
Men fan, alla är lika jävla unika nu vet jag utan tvekan att det finns fakitskit folk som älskar mig, det finns folk som ställer upp på mig.
Det finns folk som tycker jag duger för den jag är!
Men det finns oxå folk som tror att dom kan komma in i mitt liv och göra mig till en jävla dörrmatta så alla kliver på mig..
Men nu jävlar! Nu ska dom inte lyckas förstöra mig så jag blir liten.
Jag kommer stå för den jag är, jag kommer orka stå på mina egna ben, för ni som tror att det hjälper med alla tränga ut mig och sen tro att ni får uppmärksamhet är ute på helt fel spår.
Jag ska klara det här nu.
Ni har förstört tillräckligt.
Jag kommer alltid att vara den där Kicki..
Ingen annan..
Jag vill verkligen tacka alla som har ställt upp för mig så jävla mycket, som har tagit mig från den där lilla dörrmattan till att jag nu mera pallar med allt, jag står på mina egna ben!
Jag älskar er allihoppa som har hjälpt mig.
Verkligen tack! <3
Det kanske känns normalt för er...
Men för mig är det jävligt svårt att palla livet och stå på mina ben.
Dom blir alldeles mjuka och sköra.
Jag kan liksom inte stå på mina egna ben så som ni håller på.
Jag mådde bäst innan ni fann mitt liv.
Det var väldigt många personer som fick mig att stå på mina egna ben och känna mig stor, lika stor som alla andra även fast jag är rätt så lång. Jag kunde verkligen lära känna mig själv.
Utan att kolla mig i spegeln och typ "hur ser jag ut? , hur ska man se ut? vad är min personlighet?"
Jag kunde liksom bestämma helt själv, jag kunde vara den jag blev född till.
Jag kunde känna hur jag lyftes från att ligga på golvet som en matta och låta alla kliva på mig för jag inte visste hur man skulle se ut..
Jag trodde alla skulle vara som alla andra..
Att alla var så jävla unika.
Men fan, alla är lika jävla unika nu vet jag utan tvekan att det finns fakitskit folk som älskar mig, det finns folk som ställer upp på mig.
Det finns folk som tycker jag duger för den jag är!
Men det finns oxå folk som tror att dom kan komma in i mitt liv och göra mig till en jävla dörrmatta så alla kliver på mig..
Men nu jävlar! Nu ska dom inte lyckas förstöra mig så jag blir liten.
Jag kommer stå för den jag är, jag kommer orka stå på mina egna ben, för ni som tror att det hjälper med alla tränga ut mig och sen tro att ni får uppmärksamhet är ute på helt fel spår.
Jag ska klara det här nu.
Ni har förstört tillräckligt.
Jag kommer alltid att vara den där Kicki..
Ingen annan..
Jag vill verkligen tacka alla som har ställt upp för mig så jävla mycket, som har tagit mig från den där lilla dörrmattan till att jag nu mera pallar med allt, jag står på mina egna ben!
Jag älskar er allihoppa som har hjälpt mig.
Verkligen tack! <3
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/baraforcen/297374999/