Sunday 23 November 2008 photo 1/1
|
Allting händer när man minst anar det. Jag trodde så mycket bra om dig. Trodde jag lärt känna en person, en sån bra person, men det visade sig vara raka motsatsen. Är jag verkligen värd att bli behandlad såhär? bli lurad och känna mig så liten som jag gör just nu..
Jag är väl inte heller en så bra människa men jag försöker att vara mig själv och inte bara tänka på mig själv. jag är ingen människa som tycker synd om mig själv, men när sånt här händer då är det verkligen inte lätt att veta vem man själv är. Man förändras så fort.
förstår bara inte hur du kunde.
Om du hade sagt som det var så hade jag tagit den smällen, innan allt det här hände.
Den person jag hör att du är, det är verkligen inte den personen jag lärde känna. Eller jag känner nog inte dig, jag trodde jag gjorde det, men man kan tro mycket. jag skulle inte stå ut med mig själv om jag gjorde sådär men det är nog inte så du tänker.
Det gör så ont i mig att behöva känna såhär. som om man inte kunde andas, som om allt skulle ta slut i nästa andetag. Det är som ett stort hål som inte går att täcka.
jag hade gått vidare från allt som hänt mig i livet. men när något sånt här händer då kommer allt tillbaka och man vill bara låsa in sig själv. Man kan inte ens beskriva känslan man får efter något sånt här. man vill inte ha kul men man försöker för att dölja smärtan man får. men i själva verket så är det inte kul. allt är som en mardröm som man aldrig lär vakna ur. en underbar dröm som man vakna ur och såg att verkligheten inte var som drömmen.
vill förlåta men kan inte. jag hoppas att du verkligen är den personen som jag ser inte det jävla svinet som var så feg. Du sa att du aldrig skulle kunna såra mig på något sätt. men nu är jag sårad på precis alla sätt. som människa, som flicka, som vän, som precis allt. ett trasigt hjärta som nu inte går att laga.
Den personen jag träffa var en underbar, snäll, omtänksam, go och mysig person. vart tog han vägen. han försvann lika fort som han kom. jag vet att den personen finns där någonstans i dig, du har bara glömt bort vart den personligheten finns.
jag vet att det är inte synd om dig alls men jag tycker så jävla synd om dig ska du veta. jag borde hata dig, men kan inte. jag borde sluta prata med dig, men kan inte. jag borde aldrig kunna titta på dig, men kan inte få ut bilden av dig i mitt huvud. försöker sudda ut dig men det går inte.
hur ska man hantera en sån här situation som du satt mig i. kan du tala om det.
vet varken ut eller in.
jag förlora dig men vann en vän.
så jävla sorgligt livet kan vara ibland
:'(
Jag är väl inte heller en så bra människa men jag försöker att vara mig själv och inte bara tänka på mig själv. jag är ingen människa som tycker synd om mig själv, men när sånt här händer då är det verkligen inte lätt att veta vem man själv är. Man förändras så fort.
förstår bara inte hur du kunde.
Om du hade sagt som det var så hade jag tagit den smällen, innan allt det här hände.
Den person jag hör att du är, det är verkligen inte den personen jag lärde känna. Eller jag känner nog inte dig, jag trodde jag gjorde det, men man kan tro mycket. jag skulle inte stå ut med mig själv om jag gjorde sådär men det är nog inte så du tänker.
Det gör så ont i mig att behöva känna såhär. som om man inte kunde andas, som om allt skulle ta slut i nästa andetag. Det är som ett stort hål som inte går att täcka.
jag hade gått vidare från allt som hänt mig i livet. men när något sånt här händer då kommer allt tillbaka och man vill bara låsa in sig själv. Man kan inte ens beskriva känslan man får efter något sånt här. man vill inte ha kul men man försöker för att dölja smärtan man får. men i själva verket så är det inte kul. allt är som en mardröm som man aldrig lär vakna ur. en underbar dröm som man vakna ur och såg att verkligheten inte var som drömmen.
vill förlåta men kan inte. jag hoppas att du verkligen är den personen som jag ser inte det jävla svinet som var så feg. Du sa att du aldrig skulle kunna såra mig på något sätt. men nu är jag sårad på precis alla sätt. som människa, som flicka, som vän, som precis allt. ett trasigt hjärta som nu inte går att laga.
Den personen jag träffa var en underbar, snäll, omtänksam, go och mysig person. vart tog han vägen. han försvann lika fort som han kom. jag vet att den personen finns där någonstans i dig, du har bara glömt bort vart den personligheten finns.
jag vet att det är inte synd om dig alls men jag tycker så jävla synd om dig ska du veta. jag borde hata dig, men kan inte. jag borde sluta prata med dig, men kan inte. jag borde aldrig kunna titta på dig, men kan inte få ut bilden av dig i mitt huvud. försöker sudda ut dig men det går inte.
hur ska man hantera en sån här situation som du satt mig i. kan du tala om det.
vet varken ut eller in.
jag förlora dig men vann en vän.
så jävla sorgligt livet kan vara ibland
:'(
Comment the photo
du är bäst, du förtjänar inte att må som du gör.
jag finns. <3
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/cattisgoode/298563652/