July
Thursday 22 January 2009 photo 2/2
|
Okej,..
I've had enough, aki?
Seriöst, nu tar jag och säger stopp.
Till er som tydligen inte förstår vad det här innebär:
Det här handlar om alla frågor jag får privat i överflöd. Alla frågor som jag får i min mail, från er som läser min bdb, min kamrat, min myspace, mitt apb, min(a) föredetta blogg(ar), and so on. Det här riktas mest till mina bdb-läsare..
Jag får jämt och ständigt, frågor om hur det känns att vara kär (i mitt fall olyckligt förälskad) i en kändis. Jag har sagt det 1000-tals ggr, och jag säger det igen så att alla ska förstå. Det är som att sväva på rosa moln, men du är samtidigt olycklig och ensam. När du är förälskad eller kär i någon som bor så långt bort som Georg gör, så är det svårt att vara nära den personen (ofc), dels för att han är känd och dels för att han bor i ett helt annat land. Sure (nu ska vi vara lite blödiga här), vissa dagar är jag en solstråle, och andra dagar är jag en deprimerad subba. Vet ni varför? Jo, det är för att jag inte har Georg här, hos mig, där jag faktiskt tycker att han ska vara. Det har faktiskt hänt att vissa dagar har slutat i att jag har gråtit i timtal, jag har varit ledsen och arg. Jag vet, att jag inte är ensam om att känna så här, det är jag fullt medveten om. Och nu kommer vi till den delen varför... varför jag älskar Georg så fruktansvärt mycket. Jo, det är därför att jag gillar hans personlighet, hans fina leende och hans underbara skratt som gör mig så glad. Utseendet? jodå, helt perfekt, men det är bara ett + i kanten. Jag väljer faktiskt dom som verkar vara fina på insidan, utsidan spelar faktiskt inte så stor roll om ni frågar mig. Visst, jag har inte träffat Georg personligen, men jag hoppas verkligen innerligt att det blir någon dag, att jag får se honom och prata med honom. Kanske t.om påbörja en kompisrelation eller något liknande? Varken jag, eller någon annan kan se in i framtiden och berätta vad som ska hända, men jag hoppas att Georg är en del av min framtid. Jag vill inget hellre,..
Jag hoppas att det här räcker som svar, för jag drar seriöst inte det här en gång till. Det räcker. Sure, fine, jag kanske skriver ett inlägg då och då om Georg, men ni behöver väl ändå inte skriva mail och fråga "är ni tsm?" "Har du träffat honom?" "Gillar han dig lika mkt som du gillar honom?"... Hör och häpna, men sånt sårar mig faktiskt. Det är jobbigt att prata om honom ... eller oftast, det finns bara en person jag faktiskt kan prata med om honom. jämt. Men jag tänker inte nämna något namn, för då blir det bara mer frågor. Trust me, I know. Det finns faktiskt inte ord för hur mkt han betyder för mig, hur mkt jag älskar honom.. Jag finner inte dom rätta orden helt enkelt.
Nu lämnar jag det här, och jag hoppas inte jag får fler brev efter det här, för snälla, det gick bra i början, men nu är det bara jobbigt.
Tack
I've had enough, aki?
Seriöst, nu tar jag och säger stopp.
Till er som tydligen inte förstår vad det här innebär:
Det här handlar om alla frågor jag får privat i överflöd. Alla frågor som jag får i min mail, från er som läser min bdb, min kamrat, min myspace, mitt apb, min(a) föredetta blogg(ar), and so on. Det här riktas mest till mina bdb-läsare..
Jag får jämt och ständigt, frågor om hur det känns att vara kär (i mitt fall olyckligt förälskad) i en kändis. Jag har sagt det 1000-tals ggr, och jag säger det igen så att alla ska förstå. Det är som att sväva på rosa moln, men du är samtidigt olycklig och ensam. När du är förälskad eller kär i någon som bor så långt bort som Georg gör, så är det svårt att vara nära den personen (ofc), dels för att han är känd och dels för att han bor i ett helt annat land. Sure (nu ska vi vara lite blödiga här), vissa dagar är jag en solstråle, och andra dagar är jag en deprimerad subba. Vet ni varför? Jo, det är för att jag inte har Georg här, hos mig, där jag faktiskt tycker att han ska vara. Det har faktiskt hänt att vissa dagar har slutat i att jag har gråtit i timtal, jag har varit ledsen och arg. Jag vet, att jag inte är ensam om att känna så här, det är jag fullt medveten om. Och nu kommer vi till den delen varför... varför jag älskar Georg så fruktansvärt mycket. Jo, det är därför att jag gillar hans personlighet, hans fina leende och hans underbara skratt som gör mig så glad. Utseendet? jodå, helt perfekt, men det är bara ett + i kanten. Jag väljer faktiskt dom som verkar vara fina på insidan, utsidan spelar faktiskt inte så stor roll om ni frågar mig. Visst, jag har inte träffat Georg personligen, men jag hoppas verkligen innerligt att det blir någon dag, att jag får se honom och prata med honom. Kanske t.om påbörja en kompisrelation eller något liknande? Varken jag, eller någon annan kan se in i framtiden och berätta vad som ska hända, men jag hoppas att Georg är en del av min framtid. Jag vill inget hellre,..
Jag hoppas att det här räcker som svar, för jag drar seriöst inte det här en gång till. Det räcker. Sure, fine, jag kanske skriver ett inlägg då och då om Georg, men ni behöver väl ändå inte skriva mail och fråga "är ni tsm?" "Har du träffat honom?" "Gillar han dig lika mkt som du gillar honom?"... Hör och häpna, men sånt sårar mig faktiskt. Det är jobbigt att prata om honom ... eller oftast, det finns bara en person jag faktiskt kan prata med om honom. jämt. Men jag tänker inte nämna något namn, för då blir det bara mer frågor. Trust me, I know. Det finns faktiskt inte ord för hur mkt han betyder för mig, hur mkt jag älskar honom.. Jag finner inte dom rätta orden helt enkelt.
Nu lämnar jag det här, och jag hoppas inte jag får fler brev efter det här, för snälla, det gick bra i början, men nu är det bara jobbigt.
Tack
Comment the photo
kram
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/catw0man/322318039/
Visa toppen
Show footer