Wednesday 20 August 2008 photo 1/1
|
När ska motgångarna sluta falla på mej?
Det här är varken ett klagobrev, ett rop på hjälp eller ömkan, värme från någon annan eller ett desperat försök att få folk att få upp ögonen för sådant de ännu inte upplevt.
Det här är en text som uttrycker det jag känner i osagda ord.
Samtidigt som jag skriver lyssnar jag på Timbaland ft. One republis - Apologise. En av de någonsin bästa låtarna för "pepp till ännu sämre organisation av dina känslor".
Jag tänker på hur livet inte blir som man tänkt sig, på hur en upplevelse man förberett inom loppet av ett par dagar förändras. Hur kan skenet bedra på ett sådant vis?
Häromdagen hörde jag någon säga "om något du planerat inte blir av så är det meningen så, en dörr har stängts för att 'rädda' dej". En fin filosofi, men ärligt talat så kan den vissa dagar dra åt ...
Människor: Hur kan en vän ljuga, hur kan en vän bedra, hur kan någon vilja utsätta dig för samma öde som sig själva nästan avsiktligt? Och hur kan man vara så naiv? Blåögd för något man från början visste sanningen bakom? Varför ska man återigen behöva höra "Vad var det jag sa", eller "Nu har du lärt dig något". Jag är trött på det också, oförstående idiotiska människor som tror sig har varit med om mer saker än du själv och som vars ego verkar ha nått en topp. Och hur kan man älska dessa männiksor och samtidigt hata dem?
Något som också länge förvånat mig är människors skenhelighet. De lovar, de säger, de övertygar. Till vilket syfte? Vad är detta ett tecken på? Dålig självinsikt? Jag antar att det varierar.
Att sjunka genom jorden, försvinna bort till ett ställe där bara du själv finns.
Hur var det nere i Bullen då? = D Skaffade linnsan nåt ragg eller? = P
Ha det fint min vän!
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/destination1/255914180/