Jag överlevde!

Jag var hos sångpedagogen igår och jag klarade av hela 60 minuter utan att dö. Efteråt var jag tvungen att ta en lång fika med min vän Sol och sncka av mig en massa skit och varva ner lite.

Varför var jag hos sångpedagog?
Ja, det är en bra fråga. Det undrade jag också när jag väl var där. :/

När jag var liten älskade jag att sjunga. Mormor spelade in mig på kasettband när jag var ca 3-4 år när jag sjöng Broder Jakob på finska. Efter det så spelade jag in egna "radioprogram" på kasettband och mellan mitt och mina kompisars prat så sjöng vi in låtar och vi hade även egna melodifestivaler, där man var tvungen att hitta på egna låtar och framföra dom på den lokala trä-scenen.

Men ofta när jag satt hemma och sjöng så frågade min mamma "sjunger du eller har du ont i magen?"
Det resulterade i att jag inte ville sjunga när någon hörde. Lät det så illa så att till och med min egna mamma klagade så skulle ingen behöva höra mig något mer.

Men jag fortsatte att sjunga i smyg, när jag var ensam hemma. Och sedan vågade jag mig på att börja i olika gospelkörer, och uppträdde till och med i Globen med en. Men när ledarna började tjata om att jag skulle sjunga Solo så hoppade jag alltid av. Jag ville inte höras, Jag ville inte skämmas. :(

På musiklektionen i 9:an så tvingade musikläraren oss att framföra John Lennons låt, Imagine. Vi fick stå på kö med texten i handen och sjunga en rad var i en mikrofon när det var vår tur. Sedan gå och ställa sig sist i kön igen och fortsätta så tills låten var slut. Jag var så sjukt nervös och genomsvettig, hade ont i magen som fan men jag gjorde det. Trots att hela jag darrade. När lektionen var slut så gick jag fort därifrån och gömde mig på taletten.

Dagen efter kom musikläraren och frågade om jag kunde tänka mig att spela in den låten tillsammans med honom för någon mässa där den skulle spelas upp. Jag funderade och ville säga nej, men han övertalade mig. Så jag gick med på det, med kravet att det bara skulle vara han och jag som hörde. Men jag gick inte på mässan för att lyssna på låten och jag har fortfarande än idag inte hört den inspelningen.
Jag ville inte se hur andra reagerade av att höra låten och jag ville inte skämmas. :(

Under tiden i högstadiet så startade jag och ett par vänner ett band. Jag skulle spela keyboard även fast det närmsta jag kommit ett instrument tidigare bestod i att ha blåst fram "köp varm korv" i en blockflöjt. Men hur svårt kunde det vara?? :D
Så jag stod där och klinkade mig fram. En dag hade vi gemensamt kommit fram till att vi behövde flera olika låtar och därför skulle vi alla leta fram en varsin låt som vi gillade och ta med oss på kvällen till repetionen i aulan.
Jag fastnade för Madonnas "Crazy for you", vilket kunde bero på att jag var olyckligt förälskad i en kille i klassen ovanför. :/
Sångerskan i vårt band tyckte att vi alla själva skulle framföra dom låtar vi valt och eftersom det här var vänner som jag tyckte om, umgicks med och litade på så kändes det inte lika jobbigt. Så jag klev upp på scenen och sjöng. När jag var klar knackade det på dörren och fritidsledaren kom in och sa att det lät jättefint och önskade oss lycka till.
Basisten, trummisen och sångerskan framförde sina låtar och sen var det dags att välja, min låt blev inte vald.
På vägen hem kom sångerskan och tog följe med mig och när vi närmade oss hennes port så tog hon mig i armen och sa " Bara så att du vet så är det jag som är THE LEAD SINGER!! Bara så att du vet!"
Efter det bestämde jag mig för att aldrig mer sjunga när någon annan hörde på. Jag fortsatte sjunga men gjorde det bara när jag var ensam hemma. Jag ville inte att andra skulle höra och jag ville inte skämmas.
:(

Så har det fortsatt. Jag har sjungit i körer men hoppas av så fort solosång kommit upp. Jag har blivit tvingad att sjunga karaoke och fick tok ryck i hela högersidan av kroppen. Den dna gången jag vågar sjunga framför folk är när jag sär snorfull och tror att jag sjunger världsbäst men låter som en kratta. Inte direkt optimalt. :/
Jag kan sjunga med min sjunga-till-låten-på-radion-röst  så att andra hörmen inte med min riktiga sångröst, den där man tar i från magen och hjärtat. Jag vill inte visa upp mitt inre, jag vill inte höras, jag vill inte skämmas.
Jag har alltså fobi för att sjunga framför folk.
Och det här året, 2010, är det året jag ska försöka bli av med alla mina fobier.

Spindlar (avklarat)
Sprutor  (avklarat)
Glitter  (halvt avklarad)
Paddor/grodor
Blodprov
Sjunga inför folk


Därför har Sol övertalat mig att gå till en sångpedagog. Och därför går jag dit. och skäms, och svettas, och får ångest. :( Men jag ska klara av det.

Så ni som är föräldrar...ni kanske menar något som ni säger som ngt kul, ironiskt, som ett skämt. Men det är inte säkert att ert barn uppfattar det så. Så tänk på det när dom håller på med något som dom älskar, även fast dom gör det dåligt så skämta inte om det, det kan skapa en fobi som sätter sig så sjukt jävla hårt. :(


/Doc

There are more blog posts on this day (9)