April
Show more 
Friday 7 August 2009 photo 17/52
|
Inatt drömde jag att jag och Anger fortfarande bodde ihop, men vi hade nog gjort slut, för hon skulle flytta. (kan det ha haft något med att det är 6 månader sen vi gjorde slut idag, eller var det bara en slump?) Hon höll på att bygga något i källaren hemma hos mig, något som hon skulle ha i sitt nya hem, tror vi hade varit och köpt virke eller nåt annat sorts material. Jag fick gå upp till mig och leta efter spikar. Var väldigt säker på var jag hade dom, men där var dom inte. De var väldigt svåra att hitta. Anger fick komma upp och leta själv, hon hittade dom på en gång. Fast då var det tydligen inte spikar hon menade, utan skruvar. Jag satt på golvet och funderade på om jag också skulle köpa lite grejer, hänga upp lite draperier för tomma dörröppningar kanske.
Jag bodde i vad som liknade en stor möblerad ladugårdsvind ute i Indal eller Liden, och i anslutning till denna hade jag även köpt vad som varit en gammal butik full med bildelskartonger. Man kunde gå in i butiken genom vardagsrummet, så jag var in en sväng och beskådade vad det var jag hade köpt. Ett riktigt mysigt ställe med en gammal butiksdisk och en jättegammal kassaapparat, och så kartonger, överallt! Det var kartonger till tändningsdelar, till packningar, till bromsdelar, till automatlådeoljetråg, allt! Men bara kartongerna, tomma. Väldigt gamla kartonger, i nyskick. Fulla butiksdisken med små kartonger, och större kartonger i hyllor som täckte hela väggarna och på olika platåer som var utplacerade lite här och där på golvet. Jag var allt lite stolt. Hade fått hela konkaronget för bara 100 000:-.
Kom på att jag skulle sakna allt detta om jag skulle flytta. Skulle ju kanske flytta till Luleå, hade fått nys om ett så fint hus där till ett så bra pris. Hade visserligen inte sett huset än, och skulle inte hinna se det innan det var dags att bestämma sig för att köpa det heller. Men nog var jag ganska inställd på att göra det. Angers föräldrar kom för att hämta henne och vad det var hon hade byggt, diskuterade husköpet med dom. Dom tyckte det var en bra idé, och sa att jag kunde dra av från det nya lånet det jag hade köpt butiksdelen i mitt nuvarande hus för.... vaa? Jag fattade ingenting och hoppades att nån på banken kunde hjälpa mig med såna frågor.
När dom åkt gick jag in i mitt sovrum som var otroligt mysigt. Jag la mig i sängen och tänkte att här skulle det vara riktigt fint om jag bara fick dit en annan säng, den säng som jag har i min lägenhet i verklighet, lägenheten som jag tydligen också hade kvar i drömmen. Eller bara inte hade flyttat möblerna ifrån? Inte kunde jag väl flytta ifrån detta enorma mysiga hus!! Det var så fint, och mysigt möblerat, och så hade jag ju min "butik", en nostalgihörna att gå in och bara mysa lite i, eller sktyta för kompisar om. Dessutom, kände jag någon i Luleå? Skulle jag få tag i något jobb där? Hur skulle jag ta mig dit, och hur såg huset ut egentligen?
Senare i drömmen gick jag nerför några trappor till en klädbutik. Det var liksom flera våningsplan man fick gå ner till butiken, och provrummen fanns på väg ner för dessa trappor, eller på väg upp från butiken så att säga. Det kändes ganska dumt, det gick ju att bara plocka på sig kläder, säga att man skulle prova dom och gå ända upp och ut utan att nån såg en. Jag mötte några tjejer utanför provhytterna, och de hade massa skor med sig, alldeles för många för att bära själva, så jag hjälpte till och bar ett par höga stövlar, som någonstans på väg ner blev till fyra par trosor som hängde på någon sorts galgkonstellation som var fyra galgar i en. Jag märkte plötsligt att jag hade en väldigt tajt och kort grön klänning på mig, som snazen syndes igenom, och jag fasade över hur märkligt det skulle se ut om jag visste exakt var trosorna skulle hänga. Alla skulle ju tro att jag trodde att jag var tjej!
Väl nere i butiken mötte jag mormor, som kom in genom en annan ingång som fanns. Hon var jätteglad att se mig, men tystnade och tittade på flickorna som nu blivit mitt sällskap. "Är det bara kroknäsor här?" frågade hon, och jag sa åt henne att vara lite tyst. Hon gick iväg.
Sen var jag mig själv igen, eller hade mina vanliga kläder iallafall, och var i någon lokal där tidningen Gasoline skulle ordna en stor fest och spelning den kvällen. Jag var lite tidigt ute, hade knappt kommit något folk, så jag strosade omkring där och såg mig om under tiden. På väggarna satt massa balla planscher från tidigare evenemang som varit där, även från evenemang på andra ställen över hela världen. Det fanns också en vägg som var fullsmetad med polaroidfotografier. Jag tror jag var med på nån av dom.
Gick in i ett litet rum där man kunde sätta sig i en säng och bli spådd av en känd gammal spåkvinna. Festen skulle ha lite tiki/voodoo-tema, fast spåkvinnan såg ut som en gammal indian, eller kanske en spanjorska. Hon var väldigt gammal och smal, hade ganska mörk rynkig och torr hy, såg nästan ut som läder, och långt rakt silvervitt hår, och var klädd i en tunn lila långklänning fullsmetad med nån sorts silverpaljetter eller nåt. Såg ganska hippieaktigt ut tyckte jag
Hon såg ut att ha jävligt tråkigt och frågade på engelska om det inte hade kommit någar som ville spå sig än. Hon svarade med stark brytning att det inte gjort det, och jag höll mina händer undan så hon inte skulle ta tag i dom och börja spå mig och sen kräva mig på pengar efteråt. Jag ställde mig ena väggen i det lilla rummet och tittade på allt hon hade utsmyckat den med, döskallar, krympta huvuden, och massa tingeltangel liggande på små stuvar av mexikofilt. Jag la mig i sängen och vilade en stund och kände plötsligt hennes hand över min panna. Hon smekte mitt ansikte ner över tinningarna, kinderna, och strök fingertopparna lätt över mina torra läppar, smekte kinderna igen och min haka. Jag blundade hela tiden och undrade lite vad hon höll på med. Fanns det någon sexuell spänning där? Jag visste inte. Spådde hon mitt ansikte? Det var ju händer hon skulle spå i!
Jag sa att ingen nog kommit för att spå sig för att det ju tillhörde gammalt skrock att det betyder otur att vara den första som blir spådd på en kväll. Hon skrattade och sa att det ju var så, det var bara att vänta tills någon tillräckligt oförsiktig eller okunnig dök upp. Jag frågade vad det kostade att bli spådd. Tänkte att det kunde kosta en tjuga eller flera hundra. En femma, sa hon på svenska. Det lät konstigt. Så billigt? Hon måste ha sagt fel, eller menat en annan valuta eller nåt. Jag tittade upp och såg prislistan på väggen intill sängen. Nej, det var ju sant! Fast det var 10 kr för goda nyheter och 5 kr för dåliganyheter. Varför sa hon inte det på en gång? Varför sa hon bara 5 kr till mig?
Sen minns jag inget mer....
Jag bodde i vad som liknade en stor möblerad ladugårdsvind ute i Indal eller Liden, och i anslutning till denna hade jag även köpt vad som varit en gammal butik full med bildelskartonger. Man kunde gå in i butiken genom vardagsrummet, så jag var in en sväng och beskådade vad det var jag hade köpt. Ett riktigt mysigt ställe med en gammal butiksdisk och en jättegammal kassaapparat, och så kartonger, överallt! Det var kartonger till tändningsdelar, till packningar, till bromsdelar, till automatlådeoljetråg, allt! Men bara kartongerna, tomma. Väldigt gamla kartonger, i nyskick. Fulla butiksdisken med små kartonger, och större kartonger i hyllor som täckte hela väggarna och på olika platåer som var utplacerade lite här och där på golvet. Jag var allt lite stolt. Hade fått hela konkaronget för bara 100 000:-.
Kom på att jag skulle sakna allt detta om jag skulle flytta. Skulle ju kanske flytta till Luleå, hade fått nys om ett så fint hus där till ett så bra pris. Hade visserligen inte sett huset än, och skulle inte hinna se det innan det var dags att bestämma sig för att köpa det heller. Men nog var jag ganska inställd på att göra det. Angers föräldrar kom för att hämta henne och vad det var hon hade byggt, diskuterade husköpet med dom. Dom tyckte det var en bra idé, och sa att jag kunde dra av från det nya lånet det jag hade köpt butiksdelen i mitt nuvarande hus för.... vaa? Jag fattade ingenting och hoppades att nån på banken kunde hjälpa mig med såna frågor.
När dom åkt gick jag in i mitt sovrum som var otroligt mysigt. Jag la mig i sängen och tänkte att här skulle det vara riktigt fint om jag bara fick dit en annan säng, den säng som jag har i min lägenhet i verklighet, lägenheten som jag tydligen också hade kvar i drömmen. Eller bara inte hade flyttat möblerna ifrån? Inte kunde jag väl flytta ifrån detta enorma mysiga hus!! Det var så fint, och mysigt möblerat, och så hade jag ju min "butik", en nostalgihörna att gå in och bara mysa lite i, eller sktyta för kompisar om. Dessutom, kände jag någon i Luleå? Skulle jag få tag i något jobb där? Hur skulle jag ta mig dit, och hur såg huset ut egentligen?
Senare i drömmen gick jag nerför några trappor till en klädbutik. Det var liksom flera våningsplan man fick gå ner till butiken, och provrummen fanns på väg ner för dessa trappor, eller på väg upp från butiken så att säga. Det kändes ganska dumt, det gick ju att bara plocka på sig kläder, säga att man skulle prova dom och gå ända upp och ut utan att nån såg en. Jag mötte några tjejer utanför provhytterna, och de hade massa skor med sig, alldeles för många för att bära själva, så jag hjälpte till och bar ett par höga stövlar, som någonstans på väg ner blev till fyra par trosor som hängde på någon sorts galgkonstellation som var fyra galgar i en. Jag märkte plötsligt att jag hade en väldigt tajt och kort grön klänning på mig, som snazen syndes igenom, och jag fasade över hur märkligt det skulle se ut om jag visste exakt var trosorna skulle hänga. Alla skulle ju tro att jag trodde att jag var tjej!
Väl nere i butiken mötte jag mormor, som kom in genom en annan ingång som fanns. Hon var jätteglad att se mig, men tystnade och tittade på flickorna som nu blivit mitt sällskap. "Är det bara kroknäsor här?" frågade hon, och jag sa åt henne att vara lite tyst. Hon gick iväg.
Sen var jag mig själv igen, eller hade mina vanliga kläder iallafall, och var i någon lokal där tidningen Gasoline skulle ordna en stor fest och spelning den kvällen. Jag var lite tidigt ute, hade knappt kommit något folk, så jag strosade omkring där och såg mig om under tiden. På väggarna satt massa balla planscher från tidigare evenemang som varit där, även från evenemang på andra ställen över hela världen. Det fanns också en vägg som var fullsmetad med polaroidfotografier. Jag tror jag var med på nån av dom.
Gick in i ett litet rum där man kunde sätta sig i en säng och bli spådd av en känd gammal spåkvinna. Festen skulle ha lite tiki/voodoo-tema, fast spåkvinnan såg ut som en gammal indian, eller kanske en spanjorska. Hon var väldigt gammal och smal, hade ganska mörk rynkig och torr hy, såg nästan ut som läder, och långt rakt silvervitt hår, och var klädd i en tunn lila långklänning fullsmetad med nån sorts silverpaljetter eller nåt. Såg ganska hippieaktigt ut tyckte jag
Hon såg ut att ha jävligt tråkigt och frågade på engelska om det inte hade kommit någar som ville spå sig än. Hon svarade med stark brytning att det inte gjort det, och jag höll mina händer undan så hon inte skulle ta tag i dom och börja spå mig och sen kräva mig på pengar efteråt. Jag ställde mig ena väggen i det lilla rummet och tittade på allt hon hade utsmyckat den med, döskallar, krympta huvuden, och massa tingeltangel liggande på små stuvar av mexikofilt. Jag la mig i sängen och vilade en stund och kände plötsligt hennes hand över min panna. Hon smekte mitt ansikte ner över tinningarna, kinderna, och strök fingertopparna lätt över mina torra läppar, smekte kinderna igen och min haka. Jag blundade hela tiden och undrade lite vad hon höll på med. Fanns det någon sexuell spänning där? Jag visste inte. Spådde hon mitt ansikte? Det var ju händer hon skulle spå i!
Jag sa att ingen nog kommit för att spå sig för att det ju tillhörde gammalt skrock att det betyder otur att vara den första som blir spådd på en kväll. Hon skrattade och sa att det ju var så, det var bara att vänta tills någon tillräckligt oförsiktig eller okunnig dök upp. Jag frågade vad det kostade att bli spådd. Tänkte att det kunde kosta en tjuga eller flera hundra. En femma, sa hon på svenska. Det lät konstigt. Så billigt? Hon måste ha sagt fel, eller menat en annan valuta eller nåt. Jag tittade upp och såg prislistan på väggen intill sängen. Nej, det var ju sant! Fast det var 10 kr för goda nyheter och 5 kr för dåliganyheter. Varför sa hon inte det på en gång? Varför sa hon bara 5 kr till mig?
Sen minns jag inget mer....
Comment the photo
2 comments on this photo
Visa toppen
Show footer