Inatt drömde jag att jag var med Fjortis-Sara där i Sthlmstrakten där hon bor. Vi var ute för att köpa chips och var bjudna på grillfest senare på kvällen, fast vi var osäkra på om vi skulle gå eftersom det var så många ungdomar ute och rörde sig på stan. Himlans otryggt med en massa BMX:ande 13-åringar runt knutarna liksom. Och som befarat, när vi kom ut från chipsaffären hade de klottrat med röd spray på den vita Volvo 850 hon hade i drömmen, på bakskärmen och den jättevinge den var utrustad med.

Stämningen för kvällen dog av lite. Sara ville gå på grillfesten för att återfå peppen, men jag beslöt mig för att inte följa med. Istället skulle jag överraskningsknycka hennes bil och lacka om den så hon inte behövde bry sig om klottret något mer. Fast när jag kom ut till parkeringen så var det istället en dubbelsäng på hjul som stod där. Den gick att köra, men det var riktigt svårt, och jag fick vara försiktig för att inte köra på min egna bil som jag tidigare hade parkerat så nära hennes som jag bara kunde. Ja, vi hade tagit varsin bil till affären. Det var bäst så, just då.
Jag lyckades iallafall styra sängen därifrån och åkte iväg med den på cykelvägen, och försökte ge intryck av att jag inte brydde mig om alla illsinta ungdomar som cyklade där.

Efter ett tag var det ingen säng jag åkte i längre, utan en masonitskiva med hjul som jag åkte på som en jättestor skateboard. Den hade såna typ kundvagnshjul som kunde svänga lite huller om buller, så den var riktigt svårmanövrerad den med, och eftersom jag nu hade bar överkropp där mitt i natten så ville jag ju inte ramla och skrubba mig.
Jag träffade ett gäng som jag inte kände sen tidigare men blev snabbt ganska tjenis med en av killarna där. Jag gick med dem och bar min masonitskiveskateboard istället, fast snart var den borta. (Jag hoppas att den inte på nåt sätt fortfarande representerade Saras bil, det hade ju inte varit sjysst att slarva bort den) Fastän vi knappast hade gått de ca 40 milen ända från Sthlm så kom vi gående över Norrmalm i Sundsvall där det var en jävla folksamling, så jag och min nuvunne vän gick närmare för att se vad som stod på. Det visade sig bara vara en fotbollsmatch som alla stod i kö till, inget som intresserade oss. Fast vi råkade ändå hamna i kön in och fick gå fram ända till biljettluckan där vi bara fick säga att vi hade gått fel, så vi kunde bli utsläppta förbi avspärrningarna igen. Men inte förrän vi hade blivit ordentligt kroppsvisiterade! Vakten som visiterade mig kände särskilt extra mycket i mina armhålor och tyckte det var något lurt med att jag knappt kunde hålla mig still medan han grävde där med fingrarna, men han hittade inget misstänksamt även fast han kände efter ett par gånger till, så vi fick gå.

Helt bortkastat var det inte heller med den där fotbollskön, vi gick förbi en korvkiosk medan vi rörde oss i kön. Jag köpte en korv med bröd, men min nye vän ville hellre ha bröd med korv, något som väl närmast kan beskrivas som en french hot dog, men han ville ha den i en vanligt korvbröd. Gubben i kiosken förstod inte riktigt vad han menade, så han ritade en bild på hur han menade. Det tyckte gubben i kiosken var så roligt så han fick korven gratis. Eller ja, brödet. Med korv...

Nu hade vi tappat bort resten av killens kompisar, så jag tyckte att vi skulle gå och åkalla King Kong istället. I drömmen var det något jag hade brukat göra när jag var ihop med Anger, och som jag nog inte hade gjort sen dess, men jag minns nog ändå var det var man skulle gå och hur man skulle göra.
In i en stor träbyggnad mitt i stan skulle man (just det ja, i Sundsvall...) och där skulle man gå genom samma korridor och in genom samma dörr ett antal gånger tills man kom in i ett stort tomt rum som inte varit där förut. Där inne skulle man öppna som en garderobsdörr infälld i väggen, och där inne fanns ett urverk som började rotera om man stod på det på rätt sätt, och medan det roterade så öppnades en lucka högt upp på ena väggen i garderoben, en lucka bara marginellt större än ett brevinkast. Men det gick ju att ta sig igenom.
Killen som följt med mig började bli lite skeptisk här. Det var mörkt där inne, och han frågade om och om igen om det fanns insekter där, såna var han jätterädd för. Jag började känna att den här killen inte var någon pålitlig kompanjon att ta med sig på en sån här grej, han hade helt uppenbart aldrig gjort något liknande tidigare. Men jag manade honom till att följa med ändå.

När vi på något sätt tagit oss genom luckan inne i garderoben så kom vi till ett inte-nudda-golv-rum, där vi fick gå fram på rangliga bord och resväskor som stod framställda på högkant. Jag tog givetvis detta på stort allvar. Om man gick på golvet kunde man få möta mannen med felvända händer, och vem visste vad han skulle göra med en?
Killen jag var med tyckte att det här med att balansera på bord och väskor verkade helt onödigt, så han hoppade ner på golvet. Hela min ryggrad frös till is när jag såg mannen med felvända händer komma in från vänster!! Nu var det fara och färde!! Och dum nog som den här killen var så stannade och pratade med mannen med felvända händer!! Jag gick vidare.

Killen kom snart ikapp mig, fortfarande nere på golvet, och sa att mannen med felvända händer inte alls var farlig, där hade jag fel. Då ringde hans mobiltelefon. Jag sa åt honom att INTE svara!! Han sa att det bara var hans flickvän, och svarade ändå. Vilken idiot....
Jag tog mig iallafall genom rummet och bort till dörren där jag kom in i nästa rum, det sista rummet. Killen följde efter, fortfarande pratandes i mobilen. Han hade inte trott på det jag tidigare förklarat för honom, att det var mannen med felvända händer som kommunicerade med killens flickväns röst, och troligen just i detta nu också gjorde samma sak mot henne, med killens röst, och någonstans mitt i samtalet skulle han byta så att båda fick höra sin egna röst istället. Jag visste att det var så, för nu fick jag se att killen hade blivit så förvirrad över vem han var så han hade blivit som en dålig dragshow-artist utklädd till sin flickvän, med hennes kläder och peruk. Han såg verkligen förjävlig ut. Han fattade inte själv hur det hade gått till eller hur han hade fått tag i flickvännens kläder. Men jag visste. Det var mannen med felvända händer som hade gjort det.

Äntligen var vi som sagt inne i salongen, det tysta gamla sepiafärgade rummet med pinnstolar samlade runt runda bord, och längst inne i hörnet en stor bioduk där en filmsekvens spelades upp. Nu gällde det att koncentrera sig. Man skulle vänta tills det kom några scener från en bal eller en stor fest som andades 1910-eller 20-tal. Och när en man kom in utklädd till kyckling i rummet på filmen, det var då man skulle åkalla King Kong, så skulle han komma fram! I verkligheten!! Jag hade alltså gjort detta många gånger förut, men..... vad var det nu man skulle säga för att åkalla King Kong?? Och mitt i allt detta glömde jag dessutom bort vad King Kong hette! Katastrof!!
Men, kanske skulle allt klarna för mig bara jag fick se den där kycklingdräkten. Men den kom aldrig, det var bara massa bilder av elefanter som flimrade förbi. Var det verkligen en man i kycklingdräkt man skulle se, eller var det elefanter? Hade filmen bytts ut? Var det snart för sent att göra något, nu när vi tagit oss ända dit?
Jag chansade och började skandera "NU kommer Godzilla, NU kommer Godzilla!" Något som givetvis inte funkade, och som fortfarande kändes som en riktigt djup besvikelse när mobilens larm väckte mig.

Så atte. Text. Förmycket för min hjärna just nu. Meeeeeen, älskar Stenmark.