Wednesday 9 June 2010 photo 2/2
|
Du såg min mur
stor och hög
tät och oöverstiglig
Trodde jag
men du hittade en spricka
och började klättra
du gav inte upp
för alla stenar som föll
du tog små
men bestämda steg
uppåt
Så satt du då
uppe på min mur
och log mot solen
aldrig har jag varit så rädd
aldrig har jag känt mig så trygg
Det är en bit kvar
en krokig väg
med många gropar
men snälla
fortsätt vandra
jag har lämnar dörren på glänt
stor och hög
tät och oöverstiglig
och började klättra
för alla stenar som föll
du tog små
men bestämda steg
uppåt
uppe på min mur
och log mot solen
aldrig har jag känt mig så trygg
en krokig väg
med många gropar
fortsätt vandra
jag har lämnar dörren på glänt
Annons