Ibland känns det som att man lever i en djup depression. I ett mörkt hål som man aldrig kommer ta sig upp ifrån. Det känns ibland som jag är längst ner på en trappa, och jag kommer aldrig kunna ta det första steget upp. Ibland känns det också som att jag lever i en värd där det inte finns någon glädje eller lycka. Ibland känns livet bara så fruktansvärt svårt, och jag vet inte vad jag ska göra för att hitta den där gnuttan med glädje som jag hade förut?! Visst jag skrattar och jag ler, annars skulle jag inte orka dagen. Men bakom mina skratt och bakom mina leenden finns det inget annat än ett mörkt hål som jag försöker komma upp ifrån.
Ibland brukar jag tänka?! Varför finns jag, varför föddes jag? Vad va meningen med att jag skulle finnas egentligen? Jag gör ju ingen nytta här egentligen. Ibland känns det bara som att jag skapar problem hos folk och ställer till det. Ibland känner det som att jag inte gör någonting bra. Känner ofta att livet känns helt meningslöst och varför är det värt att levas ?
Visst jag har dom jag älskar runt omkring mig, men räcker det?! Känns ibland som någonting fattas hela tiden, men vad det är kan jag inte sätta punkt för. Alltid bär jag på något som är tungt. Aldrig är mina axlar lätta och kan få vila. Ibland känns det som det bara blir tyngre och tyngre för varje dag som går och jag kan inte göra något i världen för att släppa på det. Det bara kommer mer och mer tyngd på mina axlar. Mina känslor kan från ena stunden vara glada och lyckliga, och andra stunden går dom över till hat, ledsamhet och ilska! Vet inte varför egentligen jag mår som jag gör, för jag vet inte egentligen vad problemet är?!
En del säger, men det är ju mycket just nu osv osv.. Men jag klarar den pressen! Det är något annat som tynger mig. :/ Har mått såhär en tid nu. Utbrott hit och utbrott dit. Huvudvärk och ilska. Vet heller inte var för jag egentligen sitter och skriver allt detta här, jag fick bara upp en massa jävla tankar när jag satt här på bdb och klickade runt på en massa bilder. Jag vill kunna känna 100% lycka någon gång..Kunna känna att fan vad bra jag mår och fan vad bra allting går. Jag vet att livet inte är en dans på rosor, men bara EN dag?! Inget för tillfället blir som man tänkt sig. :/
Aahhh, vet inte vad detta ska leda till egentligen..Kan sitta här och skriva i flera timmar om jag inte slutar nu.. Bye!

jag är emo kul huh?