I natt hamnade jag på en öde ö.

Vi satt vid vattenbrynet och chillade och hade allmänt trevligt, jag och ett gäng vänner.

Hela grejen gick ut på att vi skulle bli mördade.

Jag tyckte att det var lite underligt att vi hade så roligt, nu när vi var strandsatta på en öde ö utan mat och allting.
Inte helt utan mat så klart, vi hade ju ärtor med oss! Och ärtskidor.
Mina vänner började äta av ärtskidorna.

- Men vafan gör ni? Ska vi inte spara dom till fest? Sa jag upprört, och tyckte att det borde falla sig naturligt att äta ärtorna först.
Sedan hurvida vi kände att det var befogat att festa strandsatta på en öde ö med bara ärtor att stilla vår hunger med, det är en annan saga.
- Jag tycker att vi bannlyser all humor. Sa jag strängt till de andra.

Sedan kom vi på att vi kunde ju gå till skolan på ön, och äta i deras matsal! Vi gick dit och jag plockade på mig en sörja som skulle föreställa kalops.

- Kolla, det är kolaps! Sa jag glatt, men blev snart besviken när jag såg att det fanns spagetti och köttfärssås också.
Nu hade jag ju besudlat min tallrik med kolapsen! Men jag fann mig i detta och åt ändå. Var mer upprörd över att jag tagit fel mat än att jag troligen skulle bli dräpt på ön.

Zabina fick för sig att stjäla tomater, vilket direkt resulterade i att vi blev utslängda från matsalen. Vi klättrade in genom ett hål i väggen som fanns i ena änden av matsalen, på andra sidan fann vi något slags hyreshus.
Zabina hittade sitt gamla rum och i detta sin dagbok som någon hade stulit. Jag tog den ifrån henne och började bläddra.

I dagboken hittade jag anteckingar om medeltiden som jag gjort på någon historialektion. Jag tyckte att det var fascinerande och blev lite nostalgisk mitt i alltihop.

Helt plöstligt satt vi alla och slöade kring ett matbord. Jag noterade att en utav oss fattades.

- Vad hände med blondinen, är hon död?
- Nä hon åkte hem.
- Åkte hon hem?
- Ja vadå, det var ändå inte mig hon var tillsammans med, sa en kille som jag tyckte var fasaväckande lik Fred i Scooby Doo.

Men så kom jag på att jag hade ju lånat Kristus lägenhet!
Den hade flyttat på sig och hamnat på Muraregatan, där jag bodde för tio år sedan.
Jag gick dit. Före mig i trappan gick en fet latinotant som tydligen skulle städa därinne.
- Nu ska vi se, vad Berta hittar för någon mat, köttbullar kanske. Sa latinotanten och jag vaknade.

Inte ett dugg klokare än när jag gick till sängs.

Det förtjänar lite dagsljus.