July
Wednesday 17 June 2015 photo 1/1
|
När vi äntligen fick åka hem ♥
När vi checkade ut började jag helt plötsligt att känna mig konstig och började gå för att sätta mig. Jag minns bara första steget, men tydligen hade jag gått en bit väldigt snabbt för att sedan svimma och ramla in i en glasvägg och slog i huvudet i väggen och golvet. Plötsligt vaknade jag och satt på golvet, allt kändes jättekonstigt och det var människor runtom. Mamma var där och pratade med mig.
Vi fick hjälp av hotellet och några kanadensiska damer som var supersöta. Vi väntade ett tag, men det blev inte bättre utan värre. Jag mådde hur illa som helst och fick frossa, frös och skakade. Så tillslut fick ambulansen hämta oss och vi fick lämna hundarna på hotellrummet. Det kändes verkligen hemskt.
På sjukhuset tog de tester, röntgade och fixade. De kunde knappt någon engelska (ambulanspersonalen kunde ingen alls, så vi fick hjälp av en som jobbade i receptionen på hotellet med att översätta fram och tillbaka), men läkaren kunde. Men de var väldigt duktiga, speciellt en av sjuksköterskorna. Det var en manlig skötare som skulle ta blodprov och stack fel (jag är jättespruträdd), och även om jag inte förstod vad de sa så tänkte han först sticka i andra armen, men hon märkte att jag blev jättestressad redan innan de tog, så hon jagade iväg honom och gjorde själv. Tack och lov, haha.
De la mig på dropp vilket gjorde att jag sprang på toaletten hundra gånger ungefär. Man låg i ett eget rum, men det var en liten öppning med ett skynke som personalen kunde gå igenom mellan rummen, och toaletten låg i rummet bredvid mig som var ett hörnrum. Först var jag ganska borta och la inte märke till så mycket, förutom att det var endel människor i det rummet. Mot slutet upptäckte jag att mannen som låg i sängen hade handklovar och satt fast i sängen, och alla människor var beväpnade poliser. Och det var ju inte en direkt. Alla tittade på mig när jag sprang fram och tillbaka, haha, så när jag såg det kändes det ju lite skumt alltså..
Allt gick jättebra med hundarna, även om det kändes jättejobbigt att lämna dem. Hotellet var bra och säkert, så det var inget sånt, men man blir ändå orolig. Men de klarade sig jättebra, mamma hade slagit på TV:n och de var lugna. Men väldigt glada att se oss ♥
Annons
Comment the photo
indigoparaflax
Tue 15 Sep 2015 16:01
Men hjälp! Vad var det som hade hänt då? :( Hoppas du mår bättre nu <3
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/felill/520439969/
Visa toppen
Show footer