Jag skulle vilja sitta vid din sida tills
att du somna in för natten.
Känslan jag får varje gång jag lämnar dej,
att det kan vara sista gången
nånsin jag ser dej vid liv.
Att se dej ligga och ha ont och bara vänta
på att få flyga bort.
De tar på mej.
Det är hemskt att se dej, men du verkar inte
se mej.
Du tittar på mej med din tomma blick men ser
mej inte.
Du var alltid så glad och livsnjutare.
Nu svarar du mej inte ens längre.
Blir bara sämre för varje dag som går.
Jag vill verkligen inte att du lämnar mej
här, ensam kvar.
När du väl gör de så ska jag kämpa.
Jag ska inte kämpa för min eller någon
annans skull.
Jag ska kämpa för din, morfar.
Du vet att jag inte fixar detta.
Men nu kan du inte dölja det längre när de
bara bli sämre
Jag gråter, för din skull.
Du ska inte behöva ha så otroligt ont som du
har.
Du har varit en god människa hela ditt liv.
Fan, jag kommer sakna dej.
Jag älskar dej.

De är över nu, men jag står fortfarande kvar
här.
Utan dej vid min sida.
Det känns tomt.
Jag kommer på mej själv.
När jag inte har något att göra.
"Jag åker till morfar och ser hur han mår"
Nej, de går inte.
Det är för långt dit.
Du finns inte längre i din lägenhet.
Men i våra hjärtan kommer du alltid finnas.
Det vet du.
Du vill nog inte att vi ska vara ledsna.
Men det är vi.
Jag älskar dej.

Annons

The photo has no tags

November 2011