February
Friday 12 June 2009 photo 2/2
|
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
--------.
Jag köpte födelsedagspresenter till min lilla systerdotter Thea :) Hittade ett fint barbie vetrinärs set bland annat. En rosa drömfångare och lite små plock :) Jag och drömfångare yah. Jag vet inte men jag tror att dom förebygger drömmarna i gott syfte mot mardrömmar, att det ger lugn. Det härstammar från början från Indianerna och dom var väldigt smarta faktiskt. Tänk att vara en indian, innan dom fick det svårt. Tänk vilken frihet det verkade vara i alla fall. Jag tänker mest på pocahontas dock, det är en bra film som ger en värme. Tänk att ha ett talande klokt kompis träd som kunde se in i tiden och förklara ens öde när man inte förstod sig på det. Jag tror jag ska skriva på min bok, fast jag är inte hemma i Silvergruvan där själva "produktionen" är men det går nog att skriva lite grand här också. Jag sitter nämligen i Gåsborn. Regnet öser ned som stora tårar. Himlen är grå utan hopp om sol och värme. Det enda som lyser är det gröna gräset, ja det ger en lite hopp om det nya, det goda för tänk vad det växer. Precis som en själv växer, i sinnet, i själen och ens kropp - kanske med vilja eller inte. Först blir det en rök. Röka är skitäckligt men nu känner jag mig ensam, sådär så jag vill ha åtminstonde min mamma här som jag kan krypa upp i knät på och bara vara jag, inte behöva säga någonting, inte behöva spela ett spel eller hålla inne en endaste grej. Sedan skulle det vara fint att ha Äny här, då skulle vi göra en koja och krypa in där med en var sin ficklampa och en stor påse med godis så skulle vi berätta spökhistorier eller historier om en själv eller något annat som dyker upp i huvudet.
Egentligen borde jag gå ner och göra någon slags god kvällsmat, Jonas röstade för paj men det tycker jag att det alltid blir bara för att det är så lätt och uppskattat, jag vill ha marängswich eller hur man nu stavar. Men helst vill jag som sagt ha en koja av trygghet eller just bara trygghet som betyder att inte vara själv. Sedan måste jag påpeka till sist att vi åt på en jätte god kina restaurang idag så egentligen får jag inte vara hungrig. Fredagar är just en ätardag. Som förr när man satt och mosa i sig chips till fångarna på fortet, gladiatorerna, små stjärnorna, sikta mot stjärnorna men framförallt disneydax med mera- men till allt ingick chips och såntdär gott.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
--------.
Jag köpte födelsedagspresenter till min lilla systerdotter Thea :) Hittade ett fint barbie vetrinärs set bland annat. En rosa drömfångare och lite små plock :) Jag och drömfångare yah. Jag vet inte men jag tror att dom förebygger drömmarna i gott syfte mot mardrömmar, att det ger lugn. Det härstammar från början från Indianerna och dom var väldigt smarta faktiskt. Tänk att vara en indian, innan dom fick det svårt. Tänk vilken frihet det verkade vara i alla fall. Jag tänker mest på pocahontas dock, det är en bra film som ger en värme. Tänk att ha ett talande klokt kompis träd som kunde se in i tiden och förklara ens öde när man inte förstod sig på det. Jag tror jag ska skriva på min bok, fast jag är inte hemma i Silvergruvan där själva "produktionen" är men det går nog att skriva lite grand här också. Jag sitter nämligen i Gåsborn. Regnet öser ned som stora tårar. Himlen är grå utan hopp om sol och värme. Det enda som lyser är det gröna gräset, ja det ger en lite hopp om det nya, det goda för tänk vad det växer. Precis som en själv växer, i sinnet, i själen och ens kropp - kanske med vilja eller inte. Först blir det en rök. Röka är skitäckligt men nu känner jag mig ensam, sådär så jag vill ha åtminstonde min mamma här som jag kan krypa upp i knät på och bara vara jag, inte behöva säga någonting, inte behöva spela ett spel eller hålla inne en endaste grej. Sedan skulle det vara fint att ha Äny här, då skulle vi göra en koja och krypa in där med en var sin ficklampa och en stor påse med godis så skulle vi berätta spökhistorier eller historier om en själv eller något annat som dyker upp i huvudet.
Egentligen borde jag gå ner och göra någon slags god kvällsmat, Jonas röstade för paj men det tycker jag att det alltid blir bara för att det är så lätt och uppskattat, jag vill ha marängswich eller hur man nu stavar. Men helst vill jag som sagt ha en koja av trygghet eller just bara trygghet som betyder att inte vara själv. Sedan måste jag påpeka till sist att vi åt på en jätte god kina restaurang idag så egentligen får jag inte vara hungrig. Fredagar är just en ätardag. Som förr när man satt och mosa i sig chips till fångarna på fortet, gladiatorerna, små stjärnorna, sikta mot stjärnorna men framförallt disneydax med mera- men till allt ingick chips och såntdär gott.
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fiijjahmedknuff/379182403/
Visa toppen
Show footer