Jag har så himla mycket att säga. Men jag är alldeles matt just nu. Det snurrar så mycket omkring mig, i mitt i huvud. Mina dagar och min tid och livsuppfattning gror mer än vad gräset växer ute. Det gör nästan ont. Det är dels därför jag är så matt. Det händer så mycket just nu. Jag har börjat jobba. Jag har blivit mer tacksam över saker och ting, jag har börjat tänka mer på vissa saker. Alltså den här veckan. Måndags var det bland annat brand och dödsfall där jag jobbar liksom första dagen. Jag blir så rädd för livet, för döden för att leva som en död. Man får se så mycket vara med om så mycket och växa otroligt som person och i sina åsikter. Första dagen i måndags trodde jag att jag skulle börja grina helt allvarligt efter första personen vi var hos. Så otroligt hjälplös, som om själen lämnat dess kropp, hoppet utdött sedan länge sedan, en otrolig väntan på något som ingen vet vad, smärta, förnedran, sorg och jag kände mig otacksam mot allting som jag har, som allting jag kan göra. Det kändes som jag inkräktade, som jag var innanför någons skal, någons skydd. Ja helt hjälplösa människor som väntar på att få dö. Det skar mig, flera gånger på flera ställen i mitt hjärta. Alla har vi varit små. Mitt jobb är något bra, något som måste finnas, något känsligt och otroligt viktigt och hjälpande.

Började förövrigt 7, sluta 4. Är jätte trött för jag har förstås inte kunnat sova normalt av nerver och tankar om allting faktiskt.

Nu ska jag gå och läsa om mina favorit böcker under täcket, ska försöka glömma ansikten, glömma sysslor och framförallt glömma bort mig själv för det behöver jag. Nu är jag bara Sofia . Godnatt.

Annons

The photo has no tags

May 2010