December
Tuesday 11 October 2011 photo 2/2
|
Funderar varje dag om jag är redo för att säga hejdå. Jag klara inte sitta här mer, jag kan inte hålla balansen längre. Balanserat länge och nu är benen för svaga.
Jag faller och faller ser inget att hålla fast i, jag kollar upp och ser att mitt namn står skrivet i himlen. Med en lättsam suck släpper jag alla tankar och bara faller. Det blir svart, en brist smeker vid min kind. En regn droppen landar på mitt ögonlock men jag bryr mig. Vågar inte öppna ögonen för att se vart jag är, jag försöker bara lyfta på kroppen men känner att jag är för svag. Jag sträcker ut min vänster armen och känner hur det rinner något ner för armen, känner hur det rinner ner på min rygg och når marken genom mitt vita linne, mina fingertoppar når något som jag tror är blött gräs och sedan grus. Känner på mitt huvud, min hand blir sval av något när den rör vid mitt hår.
Försiktigt tar jag kraft till mig och öppnar ögonen, kollar upp och ser hur himlen inte ser lika dan ut som den gjorde förra gången. Något är fel, mitt namn, det är borta.
Jag försöker få fram min högra hand som jag ligger, men ger upp när det gör för ont. Vrider ist på huvudet åt vänster och möter gräset med mitt ansikte, vatten dropparna skakas av från bladen på maskrosens blomma. Ser i gruset att det bildats en il av något. Mörkret tar över igen och allt blir svalt.
Fryser och känner hur magen värker. Har aldrig varit så jobbigt att öppna ögonen som just nu. Kall och blöt torkar jag bort gruset som fastnat på vänstra kinden. Hur mycket jag än torkar så blir kinden lika blöt igen. Orkar inte hålla huvudet upp så lägger ner det igen med en duns. Känner hur det värker för varje andetag jag tar men jag bryr mig inte. Sluter ögonen igen och rullar över på mage ner i gräskanten. Smärtan börjar bli olidlig och jag vill bara upp nu. Öppnar ögonen och känner hur vinden smeker vid min vänstra kind. Kollar på min vänstra hand som är täckt av blod och sedan min högra. Ser att det inte är som den ska, det sticker ut ben ut ur vid armbågen. Tårarna rinner ner för kinden nu och blandas med blodet från huvudet. Först nu förstår jag vad jag ställt till med, tankarna på att det inte var såhär det skulle gå. Det var ju bara en lek, jag ville ju bara vara som en fågel. Med en sista kraftansamling försöker jag hasa mig upp ur gräset, men smärtan blir för mycket, det svarta tar över igen.
Annons
Comment the photo
BaraAlexx
Wed 12 Oct 2011 00:52
oavsett hur svårt det än är så vet jag att du klarar allt! <3 älskar dig vännen! <3
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/finnsjag/497228768/
Visa toppen
Show footer