Sunday 11 October 2009 photo 2/2
|
Bara för att fler läser min bdb än blogg så lägger jag upp den här texten här också för själv tycker jag den är väldigt stark .
Regnet faller ner över våra kroppar samtidigt som mina nakna armar sluter sig runt dina höfter.
Jag håller dig hårt, Som om jag aldrig skulle låta dig gå. Jag känner dina djupa andetag i mitt öra. Jag hör hur du viskar svåra ord, om det inte skulle var för regnet så skulle du se attd et faktiskt kommer tårar.
Jag står tyst och sluter mina ögon, Du sätter din hand under hakan och ber mig att le. Men det är svårt att le om man hellre blundar än ser,jag ber dig vänta :
jag känner dina kalla tårar. Jag ser hur håret på mina armar reser sig. Du blir knäsvag och mitt hjärta bultar fruktansvärt hårt.Jag vet att när du vänder dig om och går så var det sista gången jag log
Jag vänder mig om med mina ögon som fortfarande är stända,Jag hör tunga steg försvinan bort, NU står jag här ensam, med denna tyngd i mitt hjärta, Ensam och kall hör jag regnets fall
med mina ögon slutna ser jag ändå, Jag ser dig och hur du går, dina ord ekar i mina öron. Mina fingrar glider över halsbandet på min bara nacke,Jag grepar det hårt.
Jag sliter till och släpper det, Jag hör hur det slår ner i marken, Jag börjar gå, Jag fokuserar blicken framåt Och jag kommer aldrig få veta om du vände dig om en sista gång.
När du varit ifrån mig ett tag så har jag saknat varje minut utav dig. Och hur ska jag nu leva en evighet utan dig ?
Jag ser dig le i mitt huve och hör hur du skrattar! Vill aldrig fatta, Vill aldrig förstå att jag lät våran tid förbli grå..
Saknaden kan vara obeskrivlig eller hur ?
Jag håller dig hårt, Som om jag aldrig skulle låta dig gå. Jag känner dina djupa andetag i mitt öra. Jag hör hur du viskar svåra ord, om det inte skulle var för regnet så skulle du se attd et faktiskt kommer tårar.
Saknaden kan vara obeskrivlig eller hur ?
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fliickanmestiil/416302796/