February
Friday 26 June 2009 photo 1/1
|
<p style="margin-top: 0px; margin-right: 2px; margin-bottom: 2px; margin-left: 2px;">Jag ligger på min säng och gråter.
Jag hör min pappa skrika på mig.
Jag hör honom springa upp för trappan.
Han knackar på min dörr.
Men jag hann låsa den.
Han springer ner för trappan igen.
Men sen hör jag honom komma upp efter ett tag.
Men denna gången har han någonting med sig.
Han börjar slå på dörren.
Efter en stund är han inne.
jag ser honom stå där med en yxa
Jag blir jätterädd och börjar gråta.
Han låser dörren inne från.
Han börjar skrika åt mig.
Efter en sund börjar han slå mig också.
Men inte med yxan, jag är jätterädd.
Han står och slår mig i 60 minuter.
När han slutat så går han ner igen.
Jag tittar på mig själv, jag ser bedrövlig ut.
Jag har blåmärken och sår överallt.
Jag ser att det blöder på visa ställen också.
Det gör jätteont, jag känner väldig smärta.
Dan där på när jag vaknar är det ingen hemma.
<p style="margin-top: 0px; margin-right: 2px; margin-bottom: 2px; margin-left: 2px;">
Jag känner en väldig smärta i min hand.
Jag tittar på den och ser att jag bara har tre fingrar kvar.
Jag ser att hela lakanet är alldeles blodigt.
När min pappa kommer hem igen på eftermiddagen.
Då hörde jag honom stå nere och skrika efter mig.
Jag blir jätterädd och låser min dörr.
Han går upp för trappan med arga steg.
Han börjar rycka i handtaget.
Jag sitter i ett hörn i mitt rum och gråter.
Han kommer in i mitt rum efter ett tag.
Då sitter jag och skakar av rädsla.
Han börjar slå mig.
Jag får två slag i ansiktet.
Sen tar han tag i min arm och drar ner mig för trappan.
När han dragit ner mig för trappan.
Tar han och vrider min arm så den går av.
Jag skriker för att det gör så ont.
Men då slår han mig bara mer.
Jag gråter jättemycket och längtar bara tills jag dör.
Sen hänger han upp mig på en krok i köket.
Han står och slår på mig som att jag var en säck.
Jag lider av smärta, det gör fruktans värt ont!
Efter det så skjuter han mig!
Denna dikten handlar om en kille som är 7år.
Som har levt med denna fruktansvärda plåga<p style="margin-top: 0px; margin-right: 2px; margin-bottom: 2px; margin-left: 2px;">i sitt liv.<p style="margin-top: 0px; margin-right: 2px; margin-bottom: 2px; margin-left: 2px;">Vi har det MYCKET bra om man skulle gemföra med vissa andra.
Om ni inte blir rörda av denna dikt så kan jag säga att
ni inte har tänk till riktigt!
Dom som blir rörda av detta kopierar.
Jag hör min pappa skrika på mig.
Jag hör honom springa upp för trappan.
Han knackar på min dörr.
Men jag hann låsa den.
Han springer ner för trappan igen.
Men sen hör jag honom komma upp efter ett tag.
Men denna gången har han någonting med sig.
Han börjar slå på dörren.
Efter en stund är han inne.
jag ser honom stå där med en yxa
Jag blir jätterädd och börjar gråta.
Han låser dörren inne från.
Han börjar skrika åt mig.
Efter en sund börjar han slå mig också.
Men inte med yxan, jag är jätterädd.
Han står och slår mig i 60 minuter.
När han slutat så går han ner igen.
Jag tittar på mig själv, jag ser bedrövlig ut.
Jag har blåmärken och sår överallt.
Jag ser att det blöder på visa ställen också.
Det gör jätteont, jag känner väldig smärta.
Dan där på när jag vaknar är det ingen hemma.
Visa toppen
Show footer