Monday 20 August 2012 photo 1/1
|
Coralines ''föräldrar'' (alice mamma och plast pappa)
Detta är så föräldrarnas syn på historien (då coraline inte tänker riktigt som alla andra ^^)
Rita:
när vi adopterat Ruby (coraline) var det stor längtan!
Första dagen hon kom hem till oss kändes allt annorlunda. Det kändes annorlunda på ett bra sätt. Hon fick växa upp i ett tryggare hem en vad Alice fick (Alice föräldrar är skilda). Vi prioriterade alltid henne och planerade alltid bort en massa möten för att spendera så mycket tid med henne som möjligt. Ruby var alltid på världens bästa humör och log nästan jämt men problemet var att hon hade brist på vänner. När jag hämtade henne på dagis var hon alltid ensam och om man frågade vem hon lekt med sa hon alltid: ''Lilith!''
Det visade sig att det inte gick någon på dagis som hette Lilith och det gjorde mig väldigt orolig.
Min orolighet växte bara större och större och vi började ta Ruby med oss till jobbet nästan varje dag.
Sedan kom dan då hon bara sprang ner för trappa med det där öronen....
Karl sprang och hämtade kameran och en pinne det enda jag kunde göra var att stirra.
Karl petade försiktigt på öronen med pinnen och det stora leendet försvann från Coralines läppar. Leendet byttes ut mot ett förskräckt ansikte jag undrar vad som for igenom hennes huvud i just den stunden.
Mitt kropp började kännas väldigt tung. Jag kunde inte röra mig ur fläcken mina knän gav vika och jag föll ner på golvet. Jag kommer ihåg att mina ögon inte kunde sluta stirra men jag kunde inte göra något. Sedan kommer jag inte ihåg så mycket mer av just den stunden.....
Karl:
Efter jag tagit bilden på öronen föll Rita ihop på golvet. Jag släppte kameran och skyndade mig att hjälpa henne upp. Försiktigt satt jag henne i soffan och försökte titta henne i ögonen men det var omöjligt dom stirrade ut i tomma intet. Försiktigt bad jag Ruby att gå upp på sitt rum och stanna där inne. Ruby började sakta gå upp för trapporna med den skrämda blicken som fast klistrad i ansiktet. Det tog omkring fyra timmar att få tag på Rita igen. När hon väl var klar i huvudet satte vi oss ner för att prata om vad vi skulle ta oss till. Vi kom fram till att ta Ruby till en doktor så fort som möjligt.
Dagen efter händelsen fick vi skicka Ruby till dagis med en mössa på sig ''ta inte av dig mössan är du snäll Ruby'' sa jag så mjukt jag kunde och lyfte ut henne från bilen. '' okej....'' svarade hon och fortfarande hade inte ett litet leende spritt sig på hennes läppar.
Efter två dagar fick vi svar från sjukhuset, vi hade fått tid dagen efter klockan fem på eftermiddagen.
När alla satt sig i bilen nästa dag var vi på väg till sjukhuset som låg 12 mil från vårt hem.
Efter halva resan somnade Ruby hon sov tills vi var framme. Vi ville inte väcka henne så vi gick ur bilen och in på sjukhuset där vi blev trevligt välkomnade av hon i disken.
En sjuksyster ledde oss till en av salarna där våran doktor Joe
''vad kan jag hjälpa er med?'' frågade han vänligt.
nu orkar jag inte mer D:
Efter halva resan somnade Ruby hon sov tills vi var framme. Vi ville inte väcka henne så vi gick ur bilen och in på sjukhuset där vi blev trevligt välkomnade av hon i disken.
Annons
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kidsinthemirror/508886107/