Sunday 3 April 2011 photo 4/5
|
Shit.. jag mår verkligen inte bra utan älsklingen :S
Känner att jag vill skriva ut lite grann.. men ah, jag vet ändå inte om jag orkar, känslorna tar övertag..
Älskling, jag vet att det jag gjorde mot dig är fel, och det ångrar jag än idag, och kommer säkert ångra det tills jag dör!!
Men jag kan verkligen inte leva utan dig, i sömnen gråter jag, gråter ibland på kvällarna och sånt efter saknaden från våra gamla minnen.. får tårar i ögonen bara jag tänker på't.. saknar dom som bara den! Vet, det blir bara nyare och nyare minnen också som jag måste tänka på, men känslorna jag hade första gången jag såg dig kommer nog aldrig komma tillbaka, visst, liknande känslor har jag, men vill ha tebaka dom känslorna som jag hade.. vill kunna känna dom igen, men försvinner snart, jag kommer nog snart glömma dom..
1 augusti 2008 är ett datum att minnas, då blev vi tsm första gången, först kändes allt helt rätt, sen som ett trollslag blev allt fel, åkte mer och mer ner i en djup håla, nerför en lång backe ner i ett hål, jag trodde att jag sedan skulle må bra utan dig, men jag tog dig för givet och lekte med dina känslor, vilket jag inte hade velat göra alls.. skulle vilja spola tebaks tiden tills då och ha stoppat mig själv..
Under hela 2010 var vi inte vänner, hade knappt någon kontakt alls, du ringde mig bara ett par gånger och skröt om att du hade fyllt 18 och var skådespelare och allt det där, och att jag bara var en liten unge, trots att jag var 15 år, visste du hur liten jag kände mig just då eller? Mini, som 2 år eller nöe, som inte betydde nånting för någon, hur jag än betedde mig, hösten 2010 var värst, våren var inte lika dålig, dels för att jag då hade alla mina äkta vänner i Åmål, och till och med bodde där, skapade minnen med Pamela och allt, trodde då att jag skulle klara mig utan dig, sen på sommarn flyttade jag, inte så värst långt, men det räckte för att jag skulle må ännu värre.. sen kom skolan, började i ny skola där jag inte kände någon, kände mig osynlig, sa knappt nånting på en hel vecka, tills Sophie tog och ändrade på det, och jag började då umgås med henne och Petronella..
Sen kom niornas teater, som faktiskt blev en succé, men själv började jag då tänka på dig, och tänka på allt som hade hänt, allt jag ångrade, det var då jag insåg att jag inte kunde leva utan dig, det var då jag insåg mina misstag.. såg vad det var jag inte såg då, under sommarn 2009, det var då jag började må dåligt.. kunde knappt sova på nätterna, ville ju knappt sova heller, allt jag kunde tänka på var dig, ville börja skära mig.. ville dö, klarade knappt av skolan, men gjorde det med nöd och näppe..
Insåg alla mina misstag, ångrar mig som sagt än idag, och kommer nog alltid ha de kvar i mig, även om jag inte skulle tänka på det..
Och nu när du läser detta hoppas jag att du läser allt, och gärna låter Mel och din mor läsa det också, så dom förstår, och helst igentligen Alex också.. om dom vill läsa det förstås.. annars kan jag ju berätta det för dom i verkligheten i stället..
Jag kände mig som luft, ingen ville lyssna på mig, och ingen förstod, jag frågade dom ofta: Om du älskade någon så djupt så att du inte kan leva utan personen, vad hade du själv gjort? Jag lever på grund av att han är i livet, trots att jag plågas av det..
Men alla sa bara att dom lyssnade, men när jag tog upp det började dom prata om allt, då började jag gråta, och tänkte att: Det var ju alltid du som hjälpte mig med allt, du som fick mig att må bra varje dag, du var den enda jag kunde säga allt till..
Så jag lyssnade på dom råden du gav mig tidigare, och din röst brände märken i mitt huvud: Du är bara en liten unge, jag mår bättre utan dig!
Orden ristades in i min skalle.. och det gjorde ont att tänka på det.. men vad skulle jag göra? Jag kunde ju inte tänka på nått annat än dig..
Orden ekade i mitt huvud.. "är jag värdelös?" ställde jag mig själv som fråga varje dag.. "betyder jag ingenting för någon?" "är det här slutet?"
Visste inte vad jag skulle göra, och det påverkar mig än idag..
Började klä mig som ett emo, ville inte prata med någon, så jag skrev det mest på bdb i stället.. men tänkte på annat, det som brukade göra att jag mådde bättre, men jag mådde allt sämre och hatade hela mitt liv, alla vänner, allt jag hade som betydde mest för mig.. jag skrattade, gav folk leenden, falska dock.. hade klumpen av gråt i halsen om bara väntade på att sprängas varja dag i skolan, fällde en tår ibland i skolan också, när ingen såg.. torkade snabbt bort den.. det kunde inte gå en hel dag utan att jag grät.. grät i flera timmar varje natt,önskade bara att det fanns något slut på't.. men inte då.. det skulle fortsätta plåga mig, trodde att det skulle få plåga mig resten av mitt liv, men jag hade fel..
29 januari 2011 kom du tillbaka till mig, ringde mig som om ingenting hänt, att allt var som vanligt.. vi pratade länge då, skrattade tsm, du sa några repliker som du brukade säga, sa några nya.. vi bestämde oss för att prata nästa dag också, och det gjorde vi, den kvällen kunde jag äntligen sova gott, i vetskap att vi var så nära vänner vi kunde bli..
Vi pratade hela den helgen, jag mådde äntligen bra, jag sa att: Oavsett vad som händer, så vill jag att du ska vara lycklig. Du är en jättefin kille, underbar på alla tänkbara vis, och jag hoppas att du lyssnar på det och förstår det, för det är du verkligen.
Sen den 4 februari träffades vi i Åmål, vi hade inte träffats då på över ett år, så båda hade förändrats rätt mkt i utseendet.. du sov över hos mig hos pappa, och det kändes hur bra som helst, det kändes rätt att ha tillbaka dig igen :)
Den 1 mars blev vi tsm igen, det var ett magiskt datum, det här med den första :P
Så nu har vi varit tsm i en månad, och vi båda vet att vi inte kan vara utan varandra, och att vi älskar varandra <3
Jag lovar och svär, älsking, att jag alltid kommer att älska dig i alla lägen, och att jag aldrig lämnar dig igen, eller gör så jag gjorde 2009, för det var det värsta och största misstaget jag någonsin gjort, och nu vet jag konsekvenserna utav det om jag gör det igen, så den här gången menar jag det på riktigt, visst, du har säkert gett mig minst 10 chanser, och man brukar ju bara få 3, eller hur? Så då vet jag att du verkligen älskar mig, för att du har gett mig så många chanser, så den här gången sumpar jag det inte, för jag vet vad som kommer att hända då, och så vill jag inte må igen, jag älskar dig, Oliver John Borg ♥
Känner att jag vill skriva ut lite grann.. men ah, jag vet ändå inte om jag orkar, känslorna tar övertag..
Älskling, jag vet att det jag gjorde mot dig är fel, och det ångrar jag än idag, och kommer säkert ångra det tills jag dör!!
Men jag kan verkligen inte leva utan dig, i sömnen gråter jag, gråter ibland på kvällarna och sånt efter saknaden från våra gamla minnen.. får tårar i ögonen bara jag tänker på't.. saknar dom som bara den! Vet, det blir bara nyare och nyare minnen också som jag måste tänka på, men känslorna jag hade första gången jag såg dig kommer nog aldrig komma tillbaka, visst, liknande känslor har jag, men vill ha tebaka dom känslorna som jag hade.. vill kunna känna dom igen, men försvinner snart, jag kommer nog snart glömma dom..
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sun 3 Apr 2011 21:12
Jag sa till dej att jag var 18 och skådespelare och de för att liksom visa att jag var äldre och antogs som vuxen och att jag hade blivit nåt och att de kanske inte passades längre och jag tyckte väl då när jag sa det att du var ett barn för att jag tyckte det efter allt omoget och dumt du hade gjort mot mej så såg jag dej som ett, jag ville får de som att låta att jag hade gått vidare i livet nu och blivit nåt jag älskar (teatern och inspelningarna) jag mena aldrig att skryta om det. det du gjorde plågar även mej idag och mitt förtroende är inte det samma som det var första gången vi var ihop, men de byggs upp igen de vet du och jag kommer att lita på dej fullt ut igen, trots efter allt du gjort mot mej så vet jag att jag kommer att lita på dej till max igen en dag <3
dina vänner och annat folk har kallat mej bög, ful, stamråtta. jag har blivit hårt mobbad och sånt, men folk kan säga vad dom vill nu om mej för jag rent av skiter i det för du vet vem jag är och dom känner mej inte och vet inte vem jag är. du vet vem jag är och du känner mej till hjärtat! <3<3<3<3
Jag vet inte varför jag ringde dej den dagen, jag vet inte vad som kom upp i huvet på mej, mer än att jag saknade dej så mycket och var orolig för dej. Jag var mycket orolig för dej. jag trodde att jag om jag hatade dej så möe så skulle du lämna mej ifred men efter jag ringde dej den 29, efter vi la på så kände jag mej bättre och insåg att kärleken är starkare än hatet och jag mådde bättre efter att ha pratat dej som vän :)<333 Guds hjälp så förlät jag dej <333
det beror inte på hur många chanser man ger, räkna inre chanser och hur många de hänger på utan det beror på hur mycket man älskar personen som man ger så många chanser,
Jag älskar dej och litar på dej, att du inte är otrogen mot mej eller håller på med andra som du gjorde 2010. Jag vill verkligen tro att du har förändras och är ärlig mot mej och de är det som jag älskar dej för. Jag älskar dej för den du är och jag vill alltid vara hos dej och du är min lilla ängel<3<3<3 jag tror inte på slumpen och när jag hörde att min morfar hade vart kompis med din farfar och pappa så tänkte jag att det är menat att barbarnen ska vara ihop nu <333
Jag vill dela allt med dej Linda, jag vill vara din förevigt. jag älskar dej mer än någon annan på jorden och jag har aldrig känt samma känslor för nån annan som jag känner för dej <3<3<3<3<3<3<3<3
dina vänner och annat folk har kallat mej bög, ful, stamråtta. jag har blivit hårt mobbad och sånt, men folk kan säga vad dom vill nu om mej för jag rent av skiter i det för du vet vem jag är och dom känner mej inte och vet inte vem jag är. du vet vem jag är och du känner mej till hjärtat! <3<3<3<3
Jag vet inte varför jag ringde dej den dagen, jag vet inte vad som kom upp i huvet på mej, mer än att jag saknade dej så mycket och var orolig för dej. Jag var mycket orolig för dej. jag trodde att jag om jag hatade dej så möe så skulle du lämna mej ifred men efter jag ringde dej den 29, efter vi la på så kände jag mej bättre och insåg att kärleken är starkare än hatet och jag mådde bättre efter att ha pratat dej som vän :)<333 Guds hjälp så förlät jag dej <333
det beror inte på hur många chanser man ger, räkna inre chanser och hur många de hänger på utan det beror på hur mycket man älskar personen som man ger så många chanser,
Jag älskar dej och litar på dej, att du inte är otrogen mot mej eller håller på med andra som du gjorde 2010. Jag vill verkligen tro att du har förändras och är ärlig mot mej och de är det som jag älskar dej för. Jag älskar dej för den du är och jag vill alltid vara hos dej och du är min lilla ängel<3<3<3 jag tror inte på slumpen och när jag hörde att min morfar hade vart kompis med din farfar och pappa så tänkte jag att det är menat att barbarnen ska vara ihop nu <333
Jag vill dela allt med dej Linda, jag vill vara din förevigt. jag älskar dej mer än någon annan på jorden och jag har aldrig känt samma känslor för nån annan som jag känner för dej <3<3<3<3<3<3<3<3
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lindispindis/487586072/