Tuesday 3 November 2009 photo 1/1
|
Till minne av John Hron--Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet.John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälvmed sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johnsstora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund ochtävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutatatt tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll förtraktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner siglite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarnatycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroligamammor. När hon släppt av dem följer de stigen till klippuddenvid den södra änden av sjön.Det är där de ska campa.Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen.Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden.De ska grilla korv.Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet.De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om?Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?MordetDet är elden som lockar till sig Johns mördare.Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåringoch en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde.De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skrikeröver till John och hans kamrat, men får inget svar.De beslutar sig för att se efter vilka som är bortavid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kanju finnas någon att bråka med.Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust:en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han integillar. Han har under läsåret bråkat med John och mobbatoch slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom.I skolan går han under namnet Rambo.Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanskeberor det på att han, till skillnad från andra elever,inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligenlång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu harRambo uppbackning.Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelaratt han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han villatt alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår tilloch med att man ska slå ihjäl honom.De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigenfrån pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi denplats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elva klamparalla fyra in hos John och hans kamrat.Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaskai huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tillshan gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för atthan tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hårdträffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är John skräckslagen.Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helstförvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppnasom klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt framoch tillbaka.Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händerför att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Dethindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkari sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av devåldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved i nacken.Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält.De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gåhem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandlaJohn med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikteär blodigt och svullet.Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarnaär oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas,så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande omursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuderJohn på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycksdock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte attJohn mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister.Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, ochde njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känslaför dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknadoch rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäckerskinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kanju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska kommatillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i enkvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommeratt få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som hanär gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska kommatillbaka, och John svarar på hans rop.Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klarasaldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vetär att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går ochatt de tar Johns vettskrämde kamrat med sig.Det är just i det ögonblicket John fattar ettödesdigert beslut: han vänder åter in mot land.Är det av oro för kamraten? Tror han att allakommer att gå, eller tror han att bödlarna inteska slå honom mer? Han har ont och han är rädd,men han förstår inte vidden av det hat hans bödlarkänner. Han är bara fjorton år.Vi kan inte veta hur John tänker i detögonblick han börjar simma in mot stranden,men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar.Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln,och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fartmed ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingenflykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken.Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpasöver till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra detbekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkarträffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han baravrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu ärkatt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna ärnöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkantenDen här gången märker John knappast att han är i vattnet.Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De bådamördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av demlyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö.Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen ochansluter sig till de andra. En av dem berättar att Johnsjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången.Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat fårlift med en bil, kommer hem och slår larm.Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honomtill Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet.Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes denav mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och enfri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år)och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenenmed hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktoroch blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarnainte lidit nog.KOPIERA OCH SÄTT IN PÅ DIN BILDDAGBOK/BLOGG,VISA ATT DU BRYR DIG!
Annons
Comment the photo
Anonymous
Tue 3 Nov 2009 22:04
orkar inte läsa...
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/maati-ak/421701390/