"När jag var liten brukade jag hälla salt på sniglar. Jag ville se hur de löstes upp framför ögonen på mig. Grymheten är alltid kul på något sätt tills man förstår att man skadar någon.

Det skulle vara en sak att vara loser om ingen brydde sig om en, men i skolan betyder det att de aktivt söker upp en. Man är snigeln och de andra har allt saltet. Och de har inget samvete.

Det finns ett ord som vi lärde oss i SO- skadeglädje. Det är när man gläds åt andras olycka, när man njuter av att se andra lida. Frågan är bara varför. Jag tror att det delvis handlar om självbevarelsedrift. Och delvis för att en grupp alltid känner sig mer som en grupp när den håller ihop mot en fiende. Det spelar ingen roll om den där fienden aldrig har gjort något ont- man måste bara låtsas att man hatar någon lite mer än man hatar sig själv.

Vet ni varför saltet funkar på sniglar? För att det löses i vattnet som är en del av snigelns skinn, så vattnet som finns inne i kroppen börjar rinna ut. Snigeln torkar ut. Det funkar på snäckor också. Och på blodiglar. Och på människor som jag.

Egentligen på alla människor som är för ömhudade för att kunna försvara sig."

- Nitton Minuter, Jodi Picoult

Annons

The photo has no tags

March 2010