November
Wednesday 22 April 2009 photo 1/1
|
Mitt hjärta krossades i bitar
Jag älskar dej! Jog hoppas du fattar det .. Jag menade inget illa, jag ville bara ha kul..
Jag vill aldrig förlora dej men det kommer jag nog ändå om många många år .. Jag är ledsen Bonni!
Så .. idag var VÄRLDENS SÄMSTA DAG!
Jag tänkte mej en lugn ridtur i skogen, med fågelkvitter och humlor som surrar förbi, kanske några rådjur eller en älg att se på?
Men allt blev en katastrof!
Jag svängde in på våran skogsväg som var grusad, inte nygrusad men med grus på. Sedan såg jag att det fanns en "väg" i till skogen och jag hade gått där fast åt andra hållet så jag tänkte att Bonni kanske hade gillat att gå runt i skogen .. Jag hade också gillat det mer än det som hände :(
Innan jag skriver vidare så vill ja bara säga en sak: Förlåt mig Bonni!
Så, nu kan jag fortsätta. Vi gick en bit in i skogen och kom fram till en glänta. Det hade gått bra ända dit så självklart skulle det gå bra hela rundan, men nej!
Bonni ville inte fortsätta och var nära att stegra sig, men jag svängde runt henne och smackade och då gick hon, eftersom hon litade till 100% på mig att det inte var farligt.
Men jag märkte snart att det var blött och det märkte Bonni också så hon började gå snabbare för hon hatar när det är blött!
Jag tyckte det såg bättre ut och trodde faktist att det skulle bli bättre men efter en pytteliten stund märkte jag att det bara blev blötare och blötare tills efter en liten stock som låg kanske 10 meter från där vi stod.
Jag styrde dit och såg genast att det var torr mark. Men vägen dit var inte torr ..
Bonni som litade på mig fortsatte men höll snart på att fastna om och om igen så fort hon trampade ner någonstans och jag satt och tänkte att detta kommer säkert vi klara oss ut. Men sen försökte Bonni galoppera bort och det gjorde det ännu värre och till slut så hände det otänkbara!
Hon snubblade och ramlade på snedden! Jag tänkte precis skrika när jag kom på att det skulle inte göra allt bättre så allt som hann ut var ett ynka pip. Jag ramlade på mitt knä och lyckades ta ut foten ur stigbygeln innan Bonni tog kraft till sig och gjorde ett sista försök att resa sig upp, vilket lyckades! Jag blev helt genomblöt på hela knät men stackars bonni var genomblöt på alla fyra ben, dom var så leriga att man skulle aldrig kunna tro att hon var vit på benen, jag ledde henne den sista biten mot torra land och kollade igenom henne så hon inte skadat sig. Vilket hon inte verkade ha gjort, till skillnad från hennes ena bakskydd .. Båda bakskydden satt kvar men på hovarna och inte där dom skulle sitta, jag satte dom ordentligt och gick hemåt.
När vi kom upp på vägen så kollade jag igenom henne en extra gång och även denna gång verkade allt vara bra så jag tänkte fortsätta ridturen en liten stund till så inte denna hemska stund/händelse skulle avsluta allt!
Då såg jag att sadeln inte var vacker längre .. inte skadad så men absolut inte vacker .. Det hade blivit rispor i lädret .. bara utanpå och det översta lagret men ändå..
Jag hoppade upp och red iväg mot en annan skog där jag travade lite och jag var väldigt ledsen och grät inombords fast jag ville ju inte visa det för Bonnis skull. Jag är rätt säker på att hon visste att jag var ledsen!
När vi red hem så red vi runt en åker och passade på att se hur stor den faktist var (den var extremt stor säkert minst 1 kilometer i omkrets!).
Jag red hemåt och bestämde mej för att ta en liten galopp för att se så att Bonni inte var halt i några gångarter. Sedan testade jag att backa, göra halt, trav från halt, galopp från halt .. lite allt möjligt för att verkligen vara säker. Sedan när jag skulle testa att göra halt en sista gång och sedan rygga så vägrade Bonni, hon stegrade sig högre än hon någonsin gjort och för att vara ärlig så blev jag en aning rädd! Men jag ville inte låta henne göra så så jag testade och testade men det verkar iaf som om hon har ont någonstans för hon vägrade varje gång och stegrade varje gång!
Dagens Humör? Skiftande först glad sen blev jag LEDSEN! Och hur mesigt det än låter så sitter jag och gråter ut alla tårar jag har!
Hur ska jag någonsin kunna kolla in i hennes mörka vackra små bambiögon och tänka att jag är en bra hästägare! :'(
Allt jag kan tänka på är: vf gjorde jag så, hon litade på mig och nu kommer hon aldrig göra det igen, jag är världens dåligaste hästägare! Osv .. Om ni undrar så kommer jag spendera resten av kvällen med att sitta och kolla på tv och tröstäta !!!
Jag älskar dej! Jog hoppas du fattar det .. Jag menade inget illa, jag ville bara ha kul..
Jag vill aldrig förlora dej men det kommer jag nog ändå om många många år .. Jag är ledsen Bonni!
Så .. idag var VÄRLDENS SÄMSTA DAG!
Jag tänkte mej en lugn ridtur i skogen, med fågelkvitter och humlor som surrar förbi, kanske några rådjur eller en älg att se på?
Men allt blev en katastrof!
Jag svängde in på våran skogsväg som var grusad, inte nygrusad men med grus på. Sedan såg jag att det fanns en "väg" i till skogen och jag hade gått där fast åt andra hållet så jag tänkte att Bonni kanske hade gillat att gå runt i skogen .. Jag hade också gillat det mer än det som hände :(
Innan jag skriver vidare så vill ja bara säga en sak: Förlåt mig Bonni!
Så, nu kan jag fortsätta. Vi gick en bit in i skogen och kom fram till en glänta. Det hade gått bra ända dit så självklart skulle det gå bra hela rundan, men nej!
Bonni ville inte fortsätta och var nära att stegra sig, men jag svängde runt henne och smackade och då gick hon, eftersom hon litade till 100% på mig att det inte var farligt.
Men jag märkte snart att det var blött och det märkte Bonni också så hon började gå snabbare för hon hatar när det är blött!
Jag tyckte det såg bättre ut och trodde faktist att det skulle bli bättre men efter en pytteliten stund märkte jag att det bara blev blötare och blötare tills efter en liten stock som låg kanske 10 meter från där vi stod.
Jag styrde dit och såg genast att det var torr mark. Men vägen dit var inte torr ..
Bonni som litade på mig fortsatte men höll snart på att fastna om och om igen så fort hon trampade ner någonstans och jag satt och tänkte att detta kommer säkert vi klara oss ut. Men sen försökte Bonni galoppera bort och det gjorde det ännu värre och till slut så hände det otänkbara!
Hon snubblade och ramlade på snedden! Jag tänkte precis skrika när jag kom på att det skulle inte göra allt bättre så allt som hann ut var ett ynka pip. Jag ramlade på mitt knä och lyckades ta ut foten ur stigbygeln innan Bonni tog kraft till sig och gjorde ett sista försök att resa sig upp, vilket lyckades! Jag blev helt genomblöt på hela knät men stackars bonni var genomblöt på alla fyra ben, dom var så leriga att man skulle aldrig kunna tro att hon var vit på benen, jag ledde henne den sista biten mot torra land och kollade igenom henne så hon inte skadat sig. Vilket hon inte verkade ha gjort, till skillnad från hennes ena bakskydd .. Båda bakskydden satt kvar men på hovarna och inte där dom skulle sitta, jag satte dom ordentligt och gick hemåt.
När vi kom upp på vägen så kollade jag igenom henne en extra gång och även denna gång verkade allt vara bra så jag tänkte fortsätta ridturen en liten stund till så inte denna hemska stund/händelse skulle avsluta allt!
Då såg jag att sadeln inte var vacker längre .. inte skadad så men absolut inte vacker .. Det hade blivit rispor i lädret .. bara utanpå och det översta lagret men ändå..
Jag hoppade upp och red iväg mot en annan skog där jag travade lite och jag var väldigt ledsen och grät inombords fast jag ville ju inte visa det för Bonnis skull. Jag är rätt säker på att hon visste att jag var ledsen!
När vi red hem så red vi runt en åker och passade på att se hur stor den faktist var (den var extremt stor säkert minst 1 kilometer i omkrets!).
Jag red hemåt och bestämde mej för att ta en liten galopp för att se så att Bonni inte var halt i några gångarter. Sedan testade jag att backa, göra halt, trav från halt, galopp från halt .. lite allt möjligt för att verkligen vara säker. Sedan när jag skulle testa att göra halt en sista gång och sedan rygga så vägrade Bonni, hon stegrade sig högre än hon någonsin gjort och för att vara ärlig så blev jag en aning rädd! Men jag ville inte låta henne göra så så jag testade och testade men det verkar iaf som om hon har ont någonstans för hon vägrade varje gång och stegrade varje gång!
Dagens Humör? Skiftande först glad sen blev jag LEDSEN! Och hur mesigt det än låter så sitter jag och gråter ut alla tårar jag har!
Hur ska jag någonsin kunna kolla in i hennes mörka vackra små bambiögon och tänka att jag är en bra hästägare! :'(
Allt jag kan tänka på är: vf gjorde jag så, hon litade på mig och nu kommer hon aldrig göra det igen, jag är världens dåligaste hästägare! Osv .. Om ni undrar så kommer jag spendera resten av kvällen med att sitta och kolla på tv och tröstäta !!!
Comment the photo
<br />
Okej men asså hon brukar inte stegra :( hon brukar vara jättesnäll :D och hon är det men hon har ju börjat stegra lite mer nu .. håller på att fundera på vad det kan vara .. om något är fel osv men inget verkar fel :(
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/maddespownies/358901497/
Visa toppen
Show footer