March
Wednesday 15 July 2009 photo 2/2
|
Tre timmar sömn, är vad jag fått inatt.
De känns verkligen inom mig att nånting saknas, de känns så fruktansvärt tomt, ont gör de. Min mormor, min älskade mormor. Varför?
i 23 år har hon funnits vid min sida, hon har passat mig, hon följde mig till dagis och skolan när jag va liten. I 23 år har jag vant mig att ha henne här. Hur ska jag vänja mig vid att hon är borta. De är fruktansvärt.
Jag undrar var hon är nu, nån timme innan hon somnade in sa hon att hon skulle resa till himlen och jag hoppas att de är där hon är nu.
Hon kände ro när hon somnade in, hon kände att alla var hos henne och därför släppte hon taget.
imorse hämta jag Stefan för att köra upp och ta ett sista förväl innan dom hämtade henne. Fredrik va snäll och tog semester och tog hand om casper. Satt hos henne i 2 timmar och bara titta på henne. Hon såg så fridfull ut, kall va hon. Så ut precis som hon sov. Gav henne en sista kram.
Följde efter båren ut på gården, där hon blev inskjuten i bilen.
Va bara att släppa taget där och sä hejdå för nu va hon verkligen borta, nu ser jag inte henne mer.
När jag tänker tillbaka så är de så sjukt, för 4 veckor sen imorn körde vi henne till sjukhuset, där lämnade hon sin lägenhet för sista gången. Ingen visste vad som sedan skulle ske. 2 dagar innan var jag och mormor på marknad, hur pigg som helst. Livet vänder väldigt hastigt.
Min mormor kommer alltid finnas i mitt hjärta. Hon kommer alltid stå mig närma. Jag har 23 år fullt med minnen tillsammans och av min mormor. Hon va en människa, med åsikter om allt och sa precis de som fall henne in och sen kvittade de vart hon befann sig. Hon va cool min mormor.
Så länge jag lever bär jag henne med mig, i mitt hjärta.
De känns verkligen inom mig att nånting saknas, de känns så fruktansvärt tomt, ont gör de. Min mormor, min älskade mormor. Varför?
i 23 år har hon funnits vid min sida, hon har passat mig, hon följde mig till dagis och skolan när jag va liten. I 23 år har jag vant mig att ha henne här. Hur ska jag vänja mig vid att hon är borta. De är fruktansvärt.
Jag undrar var hon är nu, nån timme innan hon somnade in sa hon att hon skulle resa till himlen och jag hoppas att de är där hon är nu.
Hon kände ro när hon somnade in, hon kände att alla var hos henne och därför släppte hon taget.
imorse hämta jag Stefan för att köra upp och ta ett sista förväl innan dom hämtade henne. Fredrik va snäll och tog semester och tog hand om casper. Satt hos henne i 2 timmar och bara titta på henne. Hon såg så fridfull ut, kall va hon. Så ut precis som hon sov. Gav henne en sista kram.
Följde efter båren ut på gården, där hon blev inskjuten i bilen.
Va bara att släppa taget där och sä hejdå för nu va hon verkligen borta, nu ser jag inte henne mer.
När jag tänker tillbaka så är de så sjukt, för 4 veckor sen imorn körde vi henne till sjukhuset, där lämnade hon sin lägenhet för sista gången. Ingen visste vad som sedan skulle ske. 2 dagar innan var jag och mormor på marknad, hur pigg som helst. Livet vänder väldigt hastigt.
Min mormor kommer alltid finnas i mitt hjärta. Hon kommer alltid stå mig närma. Jag har 23 år fullt med minnen tillsammans och av min mormor. Hon va en människa, med åsikter om allt och sa precis de som fall henne in och sen kvittade de vart hon befann sig. Hon va cool min mormor.
Så länge jag lever bär jag henne med mig, i mitt hjärta.
Visa toppen
Show footer