Wednesday 27 January 2010 photo 4/9
|
Hur jag än forcerar framåt, med lätta men för det mesta blytunga steg
så finns era andetag i nacken, så lever ni under huden så återvänder jag alltid
till inristningarna i hjärtbarken. Även fast åren går och jag slutat besöka så många andra minnen så
finns ni kvar, som skuggor av något som kunde varit, som början utan slut och soluppgången utan ende. Det bränner, glöder när de sista strålarna inte släcks
i döda hav. När törsten och det vandrande sinnet inte låter mig gå min väg.
så finns era andetag i nacken, så lever ni under huden så återvänder jag alltid
till inristningarna i hjärtbarken. Även fast åren går och jag slutat besöka så många andra minnen så
finns ni kvar, som skuggor av något som kunde varit, som början utan slut och soluppgången utan ende. Det bränner, glöder när de sista strålarna inte släcks
i döda hav. När törsten och det vandrande sinnet inte låter mig gå min väg.
Annons