Skriv ditt namn så ska jag skriva en kort historia om din barndom..

Du var ett fantasifullt barn, med så mycket energi att en bränslemätare hade flippat ur om den varit tvungen att hålla koll på all din överskottsenergi. Den hade totalt gått sönder.

Du fantiserade om röda drakar, med tuppkam och fransk mustasch. Du brukade låtsas att denna drake var din gympalärare på mellanstadiet, för att tänka bort den annars så tragiska gympalärare du hade på mellanstadiet. Nejdå, din pappa är inte tragisk.

Men, i alla fall. Din drake hette Ralf och ni var bästa kompisar. Till slut togs du till psykolog, och där lämnade Ralf dina tankar för all evig framtid. Du grät..

När du föddes skrek folkmassan: HJÄLP, EN ASTONAUT. Ty astronauter var på den tiden lika väl behandlade som smutsiga hundar. Du behandlades som en disktrasa av din familj, till den dagen då du reste till Jupiter.

Då tänkte dom: Jäklar, vilken häftig unge! Sedan respekterades du för alltid, inte bara för din jupiterresa, utan även för att du klarade av att vara frisk, medan resten av världen fick diabetes. Enastående, sa en del. Fantastiskt, sa några andra.

Du var ett underbarn. Du var en frisk astronaut. Du åt mat med socker i, medan resten fick nöja sig med celleri.

Du vaknade upp efter att ha sovt i 10 år. Du tänkte att: Fan, någon måste ju pumpa in lite kultur i mina ådror. Så det gjorde dom. Av en ren slump förvandlades ditt hår till rött och krulligt, och du blev världens bästa banjospelare. Det fick dig att tänka på dina drömmar du haft under dina 10 års sömn. Vad var det dom handlade om? Chips. Såklart.

Så du skaffade dig 3 kilo chips och började tugga för allt du var värd..

Din förstörelsemani var din enda livsglädje, när du bodde mitt ute i mörka djupa skogen runt området Forshaga. Du traskade omkring, utan mer vänner än bävrar och talgoxar, där du tillsammans med dom krossade grannens glasrutor, sprängde traktens brevlåda och stampade sönder parkettgolv. Slutligen kom det stora testet. Du skulle ta dig över nationsgränsen från Forshaga till Deje, och bränna ned Dejes stora kyrka..

Du traskade in till Forshaga centrum, tog nästa buss till Deje och ställde dig där med din dunk bensin och din nyårsraket. Sedan fjuttade du på, och fysatan vad det brann bra.

Forshaga gillade din skarpa attityd. Dom tyckte du var en typisk rebell som hör hemma i Forshaga. Du gav Forshaga ett bra rykte, och tillsammans med resten av Forshagabefolkningen sparkade ni sönder hela Deje. Deje förtjänade inte ett värdigt liv, nämligen..

Deje är sämst!

Det är något att minnas för, det!

I Norrland traskade du omkring med Lovika-vantar och snöskotrar. Du hade en stor ST bernardshund som gav konjak till frusna människor. Du gick omkring och letade efter frusna människor, som inte klarade av Norrlands-klimatet lika bra som du. Du var ett helgon, men sedan provsmakade du konjaken och fastnade i stora alkoholproblem.

Sedan traskade du hem, lade dig i snön och blev alkoholist på heltid..

En häst, tänkte du. Sedan blev du frälst. HÄSTAR, HÄSTAR, HÄSTAR! Du tillägnade ditt liv åt en häst, sedan somnade du och vaknade upp till hästmusik..

Du var kompis med Ingvar Kamprad, i dina dagisår. Du badade på sommrarna, tillsammans med honom i hans sommarstuga.

Med åren tröttnade du på Ingvar. Han var för snål, enligt dig. Du skaffade dig andra rika kompisar och beslöt dig för att skita i stackars Ingvar.

Han erbjöd dig IKEA, för eran vänskap, men du struntade i hans erbjudande och levde vidare..

Du bor i Kristinehamn, så jag antar att du växte upp där som barn också. Du gick i skolan och.. Bakade säkert någonting gott någon gång..

Du gick på Solrosen..

I begynnelsen av ditt liv traskade du omkring på Skåre Herrgård, utan att direkt veta vad det skulle bli av dig. Du skaffade dig mer intelligens än oss andra, genom att vara den första på Tuggelite som visste hur man stängde av en dator korrekt.

Efter det blev du smartast i världen, med rätt att se ned på alla andra människor, ty dom är i dina ögon underlägsna..

Du bodde säkert i en stuga på Hammarö, tillsammans med mormor och morfar. Där önskade du för allt i världen att du skulle få chans på Johan Brandenberg, men sedan avtog dina känslor.

Du började på mellanstadiet och där åt du glass och var nöjd. Sedan blev du säkerligen glad för att du såg en valross på Kolmården, när du var 12..

Du bodde i Mariestad, för det har Filip sagt. Där spelade du antagligen amerikansk fotboll med Mariestads cruisaders, medan du fikade tillsammans med mormor och morfar.

Sedan växte du upp på Solrosen, och alla ansåg Solros-folk vara mentalt rubbade. Du blev heller inget undantag, när det visade sig att du skulle gå i VANLIG klass på Ilanda.

Du fann din själ i Hammarö. Du tänkte: Här ska jag för alltid bo.

Så har det även blivit. Du älskar ditt Hammarö mer än vad Kalle Anka älskar sin Kajsa. Oj, vad starka känslor du har för Hammarö.

Du utbildade dig i Mörmonskolan. Du älskade din skola. Du avgudade din rektor, och du uppskattade skolmaten.

Du har alltid varit en optimist!

Du föddes som maktgalning, i det urkassa Filipstad. Du tänkte: Fan, vad är det för folk, här uppe i Filipstad? Så du tog makten, genom att slåss. Du skaffade dig stora arméer, som efterhand tog över hela Filipstad. Du bröt dig in i COOP Forum, där du stal deras brödknivar. Sedan skrek du: NU SKA JAG UT UR DEN HÄR STADEN, samtidigt som du viftade med dina knivar. Du skar dig ut ur folkmassan som omringade dig, och sprang för allt du var värd. Du sprang förbi nedlagda pizzerior och busstationer, för att slutligen hoppa på bussen till Karlstad..