May
Wednesday 25 November 2009 photo 1/1
|
- Det finns bara en nathalie & det är jag.
Hej , dagen har börjat bra, än så länge. den kan ju ännu gå snett, ett par timmar till klockan slår tolv.
Har inte skrivet här på länge, dåligt av mig.
Mått skit ena stunden och nästa bra, är de någon som förstår?
Nej, inte ens du.
Allt jag kan säga med de här sex åren är att jag har lärt mig att inte ta något för givet.
Mitt liv , att jag föddes är en historia.
Inte som allas andra, utan anderlunda.
Går ju inte klaga direkt , fast ändå så jo de får man ..
Jag kan berätta varför jag skriver detta.
Jag hatar när folk skrattar & säger var är din pappa?
Vet ni inte redan , jag har ingen pappa?
Jag hatar att folk hånflinar åt mig för att jag kommenterar: jag skulle oxå vilja ha en pappa som bryr sig.
Jag hatar att folk inte ens bryr sig utan bryr sig bara om sitt bästa.
Jag hatar att inte ha någon pappa!
Jag vill ha en , som skulle älska mig vad jag än gjorde för fel,
än som berättade att han älskade mig djupt dag för dag.
En som bara fick mig le med sina dumma fånerier.
Ienkligen finns de inte heller några dumma fånerier utan bara bra,
Som för dig mamma att jag uppskattar dig djupt, jag skäms inte för dig, som alla andra ungdomar.
De skäms för sina föräldrar , men när man bara har en så förstår man.
Men allt handlar inte om mig som de kanske verkar, ienkligen bryr jag mig inte om mig själv så mycket.
Utan om mina syskon, att de ska ha de bra.
Att de ska kunna le och att inte deras klasskamrater ska fråga var e din pappa?
Varför är han inte på föräldrar mötet?
älskar er mina syskon.
Hej , dagen har börjat bra, än så länge. den kan ju ännu gå snett, ett par timmar till klockan slår tolv.
Har inte skrivet här på länge, dåligt av mig.
Mått skit ena stunden och nästa bra, är de någon som förstår?
Nej, inte ens du.
Allt jag kan säga med de här sex åren är att jag har lärt mig att inte ta något för givet.
Mitt liv , att jag föddes är en historia.
Inte som allas andra, utan anderlunda.
Går ju inte klaga direkt , fast ändå så jo de får man ..
Jag kan berätta varför jag skriver detta.
Jag hatar när folk skrattar & säger var är din pappa?
Vet ni inte redan , jag har ingen pappa?
Jag hatar att folk hånflinar åt mig för att jag kommenterar: jag skulle oxå vilja ha en pappa som bryr sig.
Jag hatar att folk inte ens bryr sig utan bryr sig bara om sitt bästa.
Jag hatar att inte ha någon pappa!
Jag vill ha en , som skulle älska mig vad jag än gjorde för fel,
än som berättade att han älskade mig djupt dag för dag.
En som bara fick mig le med sina dumma fånerier.
Ienkligen finns de inte heller några dumma fånerier utan bara bra,
Som för dig mamma att jag uppskattar dig djupt, jag skäms inte för dig, som alla andra ungdomar.
De skäms för sina föräldrar , men när man bara har en så förstår man.
Men allt handlar inte om mig som de kanske verkar, ienkligen bryr jag mig inte om mig själv så mycket.
Utan om mina syskon, att de ska ha de bra.
Att de ska kunna le och att inte deras klasskamrater ska fråga var e din pappa?
Varför är han inte på föräldrar mötet?
älskar er mina syskon.
Visa toppen
Show footer