November
Wednesday 28 October 2009 photo 1/1
|
Men tänk om det aldrig blev bättre? Om det blödande såret aldrig läkte?
Om skadorna var permanenta, oåterkalleliga?
Jag höll ett fast grepp om mig själv. Som om han aldrig existerat, tänkte jag förtvivlat.
Vilket korkat och omöjligt löfte! Han kunde stjäla mina foton och ta tillbaka sina gåvor, men han kunde inte göra så att allt blev som innan vi träffades. De fysiska bevisen var det minst betydelsefulla. Jag var annorluna - mitt inre hade förändrats, nästan till oigenkännlighet.
Som om han aldrig existerat? Det var vansinnigt. Det var ett löfte han aldrig skulle kunna hålla,
ett löfte han bröt i samma sekund som han gav det.
Jag böjde mig fram, pressade ansiktet mot ratten och försökte andas utan lungor.
Om skadorna var permanenta, oåterkalleliga?
Jag höll ett fast grepp om mig själv. Som om han aldrig existerat, tänkte jag förtvivlat.
Vilket korkat och omöjligt löfte! Han kunde stjäla mina foton och ta tillbaka sina gåvor, men han kunde inte göra så att allt blev som innan vi träffades. De fysiska bevisen var det minst betydelsefulla. Jag var annorluna - mitt inre hade förändrats, nästan till oigenkännlighet.
Som om han aldrig existerat? Det var vansinnigt. Det var ett löfte han aldrig skulle kunna hålla,
ett löfte han bröt i samma sekund som han gav det.
Jag böjde mig fram, pressade ansiktet mot ratten och försökte andas utan lungor.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nda/420750922/
Visa toppen
Show footer