Ni ser bara skalet.
Skalet av det som en gång var... Ingen av er känner mej på riktigt längre. Jag döljer allt som skulle kunna röja mina känslor. Men jag har dom, jag känner med saker

Tror ni inte att min smärta gör lika ont som eran?
Smärta av olika anledningar, men smärta är smärta oavsett vilken form den kommer i.

Är mina åsikter mindre värda än era?
Har inte jag samma rätt som er att säga vad jag tror?
Samma rätt att ha ont?
Bli arg, ledsen eller sårad?

Jag är trött på att ingen förstår,
önskar att det de där magiska orden fanns.
De där som gör att det slutar göra ont.

Jag behöver det,
jag orkar inte ha ont hela tiden.
Det gör ont varje gång jag tänker på honom,
eller på något av allt de han gjorde.

Varje gång gör det så ont i mitt hjärta att jag önskar att jag inte hade något.
Jag vet att jag har all rätt att känna så,
att det inte var mitt fel att det hände.

Men tänk om...

Om jag berättat något tidigare, då kanske det inte hade blivit så här.
Om jag hade tagit mitt liv, bara för att visa hur fel allt var.
Om jag sagt allt de jag ville säga till min far.

Men den man som är min far är en helt annan man än den man som jag kallade pappa.
Varje gång jag tänker på vem av dem jag såg som pappa mår jag illa,
varje gång undrar jag varför det blev så..

Jag vet att det inte var mitt fel.
Men!
Jag vet att jag hade kunnat ändra saker,
gjort så andra hade sluppit lida.

Ni vet vem som fick ta smällen,
bara för att jag var rädd.
För att jag var för feg.

Hur tror ni att det känns att veta det?
Att inte ens kunna titta på någon som jag älskar så mkt som den lilla pojken,
inte kunna se eller tänka på honom utan att veta att jag kunde gjort att han slapp.
Han är min bebis, jag var 10 när han kom till världen,
gammal nog att förstå.
Men jag tvingade honom att gå igenom de.
Jag tvingade min mammas son att genomlida det.

Inte kunna titta på min fars son utan att veta att det är mitt fel att min far inte kan älska honom?
Att veta om jag bara hade varit lite bättre,
bara tillräckligt för att göra min far stolt så hade inte han hatat honom så.

Hur tror ni det är att veta allt det?
Att leva med det varenda dag,
utan att ha någon i hela världen som förstår.

Så många som vet,
men ingen som någonsin kommer kunna förstå.

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

Anonymous Sat 4 Jul 2009 10:58

Jag är glad att du verkligen inte tog livet av dig, du e en så underbar kompis och jag älskar dig jätte mkt som kompis, visst vi träffas knappt elr snackar knappt nu, men du ska veta att du alltid kan snacka med mig, för jag kommer alltid att älska dig som en kompis<3 vi hade så enormt roligt när vi va tillsammans i skolan o på fritiden.. Synd att vi bo så långt ifrån vasrandra annars så hade jag gärna hittat på mkt saker med dig :D kanske ändå kan träffas i okt? ja komme upp till stockholm då med min klass.. vet inte så mkt mer än att vi ska till stock, men ja kan ju berätta för dig så kanske vi ses nån liten stund :D hehe saknar dig <3<3

- Read more -