Tuesday 29 January 2008 photo 1/1
|
Spårvagnen stannade vid hållplatsen, hon tittade ut genom fönstret. Där gick han, den finaste personen hon någonsin hade sett. Han som alltid fanns med henne i hennes tankar, vart hon än gick. Men trots det tappade hon andan varje gång hon såg honom. Varje gång hon tänkte tanken av att röra honom, gick en rysning ner för hennes ryggrad. Varje gång hon såg hans leende fick hon nytt hopp och varje sekund utan det leendet rullade det ner en tår för hennes kind. Musiken ifrån hennes iPod fick henne att tänka på den platsen där de hade varit ensamma första gången. En plats där solen log mot dem och där de log mot varandra. En vacker plats i skogen där de hade varit helt tyst och hans hjärtslag var som musik för henne. Hon hade gått och letat efter en fyrklöver på ängen, när hon plötsligt såg honom. Han log mot henne och hon log tillbaka. Den fyrklövern hon hade förväntat sig att finna i gräset, fanns där, framför henne. Hon undrade alltid vad han hade gjort där, helt ensam. Varför han hade lagt märke till henne och hur han hade kunnat glömma det så lätt. Den dagen och den stunden hade hon varit någon för honom och betydigt någonting. Den dagen och den stunden hade han betydigt allting för henne. Den dagen var en sådan dag som man inte glömmer bort lätt. Hon hade kommit ihåg den dagen och de ögonblicken enda sen dess. Hade han bara glömt bort den dagen? Raderat den ifrån minnet, bara sådär? Hon önskade alltid att det förflutna kunde vara en rynka i hennes panna och inget mer. Men å anda sidan, fanns det väl en anledning att folk ifrån det förflutna inte klarar sig till framtiden. Spårvagnen började åka igen, han försvann och för alla andra blev han en i mängden, men för henne förblev han unik.
Annons