Såhär nära slutet har jag aldrig vart , det är en tråd mellan döden och överleva, och jag går på den tråden. Är så jävla less och rädd .

Nu vill inte jag låta som någon besserwisser eller någon jobbig person i allmänhet, men har du testat att prata ut med någon om hur du mår? I mean du verkar gå igenom en jobbig period nu och jag säger bara att det kan hjälpa att prata om det.
En vän/förälder/skolsköterska/kurator/vuxen överhuvudtaget kan hjälpa något enormt om man bara vågar söka den hjälpen. Okej, jag låter lite jobbig. Men jag hoppas att du förstår vad jag menar. Och hur som helst, glöm inte att hur jobbigt det än känns nu så blir det lättare när du väl kämpat dig igenom. Ge inte upp. :)