February
Sunday 8 June 2008 photo 1/1
|
Dom senaste dagarna har faktiskt varit dom värsta i hela mitt liv, inte för att någon har dött, inte för att någon har gjort någonting illa mot mig, inte för att någon gjort någonting för över huvud taget...
" Tankarnas banor följer inte alltid viljans banor... "
Jag har under dom två senaste dygnen gått runt i en lägenhet som jag inte ens visste att jag bodde i, fått telefon samtal från folk som säger att dom känner mig, fast jag inte har en aning om vilka det är, där inte ens jag känner igen mina föräldrars namn, till och med gått runt här utan att ens känna igen min lillebrors ansikte
" Hej bror", sade viktor precis som vanligt till mig.
Men jag visste inte vem det var, jag hade en person som kallade mig bror framför mig, men kunde inte känna igen honom...
Jag har under denna dag och gårdagen gått runt som ett fån och frågat min mamma och pappa saker som att " Vad kallas det där mamma?" "Det kallas tallrik min son". Allting har bara känt så meningslöst, men ändå..
Jag kom ändå ihåg ditt namn Mimmi, kom inte ihåg ditt ansikte, visste inte hur du var som person, det första jag sa till mamma när jag vaknade var bara "var är mimmi?" "var är hon?" Du har satt en större betydelse i mitt liv än vad du kanske tror. Fast jag inte mindes hur du såg ut, fast jag inte mindes hur du var som person, så fanns ditt namn där, det verkligen, fanns där, och det är JAG tacksam för.
Idag ringde min tränare mig och sa "Tjenare Sebbe, det är bula, hur är det med dig?"
men jag visste inte vem det var, jag slängde ner mobilen i soffan och fick tårar i ögonen, ingenting villes finnas i mitt huvud, allting var borta.
Men nu... känns allting bättre, jag minns mer och mer saker desto mer jag tänker, djupare och djupare inom mig. Men en sak är jag glad över...
Jag har inte varit mig själv på sistone, och varit riktigt ledsen. Jag visste inte vem jag var, visste inte vilka som var min kompisar, släkt, bekanta... visste inte att jag hade en bror... Men ändå, visste jag hela tiden att det fanns folk som brydde sig om mig, som ville mig väl... Och det är nog även därför jag börjar minnas lättare och tidigare än väntat.
NI, har gett mig viljan att kämpa och få tillbaka detta, någonting som inte många har, och jag är väldigt tacksam över att ni finns och hoppas att ni kommer finnas kvar för mig.
Saken är den... Att jag inte vet vad jag skulle göra utan min familj, min vänner, min underbara Mimmi, utan alla som finns till hands och hjälper mig när jag mår dåligt...
Jag vill bara säga tack...
Swithfoot - Only hope , enda låten som jag mindes under dom här dagarna, måste satt ett djupt spår i hjärtat på mig!
men jag visste inte vem det var, jag slängde ner mobilen i soffan och fick tårar i ögonen, ingenting villes finnas i mitt huvud, allting var borta.
Comment the photo
Sebbe, så glad över att höra att du är på bättringsvägar<3. Stolt över dej att du verkligen kämpar. Ha de guld i sommar ! ses i skolan:D
hörde vad som hade hänt och skönt att höra att du bli bättre och bättre :D
du är en riktig kämpe sebbe fortsätt så
ses efter sommarlovet
Ha det bäst Sebbe !, vi ses säkert snart :)
bra att du är på bättringsväg Sebbe.. vill bara säga att jag hejar på dig, känner dig inte så väl, men vi är ju klasskompisar och jag önskar dig all styrka jag kan ge dig. fighter-Sebbe!!
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sebastianmoberg/218626621/
Visa toppen
Show footer