Sunday 26 April 2009 photo 9/19
|
Ledsen, besvikelse, inte önskad...
Ledsen att behöva säga en sådan sak efter att vi haft så kul.
Men jag har fått tänkt och kom på en massa saker jag egentligen
skulle ha sagt då jag vekrligen var med er. Men jag har den tendensen
att inte göra det. Jag har mått illa en gång och haft ett rent helvete sista terminen av skolåret på Nordvik. Jag vill inte behöva genomlida den hemska pinnan igen genom att säga detta. Jag vet att Fredrica kommer läsa detta förr eller senare så denna text är till både dig och Linnea. Jag skriver inte detta för att vara dum, men jag behöver få detta sagt eftersom jag är eran bästa vän och kusin. Jag vill kunna prata mer er om allting. Men jag lägger märke till att jag inte finns till längre. Jag behöver också den kärleken från er som jag se ni ger varandra. Jag har märkt att jag växt ifrån er, fast på helt annat sätt. PFrån det sättet då jag gick på Nordvik så menar jag att vi kommit ifrån varandra, om de orden skulle vara bättre.
Men jag kände mig helt illa till mods, för att komma till saken, då ni pratade om att åka till Gbg och jag vart inte tillfrågad att få följa med. Jag vart så himla ledsen inombords. Detta gor ont att skriva om. Det svider, min hals svider och mitt hjärta gråter. Mina ögon tåras då jag tänker på saken men jag släpper inga tårar. Jag vill kunna bli tillfrågad med att få komma med till Gbg, men det verkar som det bara gällde mellan er två och inte mig. På det sättet kände jag mig oönskad av er. Oönskad om att inte få följa med och där kommer tankarna om att jag måste vara väldigt tråkig nu mera. Jag hade inte att prata om mer än bara mina katter och att jag var så glad att min älskade lilla syster äntligen fått körkortet.
Men min vardag består av inge annat än mina katter, fotografering och Linda. Min vardag är böcker och katterna. Det är min vardag och därmed kändes det obekvämt mig för att prata om någonting som jag såg att ni inte ville prata om. Som sagt för er två så skrivs detta inte för att vara dum, det skrivs för vad jag har på mitt hjärta och vad jag vill få ut. Utan bråk, utan missförstånd. Jag behöver få skriva detta och det gör ont, ont, ont, ont och åter ont.
Men nu när ni kanske vet mer, kanske ni vill prata om det, utan mig, och sen prata med mig.
Jag har så ont...
Men nu när ni kanske vet mer, kanske ni vill prata om det, utan mig, och sen prata med mig.
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/shortroad/360190410/