Jag är en tjej på snart 14 vintrar som bor i Värmland och älskar naturen här ute! Bor ute på landet med underbara djur och naturen nära intill. De flesta ser mig oftast med antingen kameran i högsta hugg eller med en hund eller häst bredvid mig. Häst och hund är mina favoritdjur och det är dom jag växt upp med i stor skala. Jag har alltid haft djur omkring mig, är det inget djur omkring mig så känner jag mig .. ensam. Djuren är mitt liv.

Som ni kanske förstått är alltså mina största intressen, djur, natur och foto. Jag äger en Nikon d3000 sen i somras som jag nästan alltid bär med mig. Med den fotar jag djur&natur mest men även lite människor, min lillasyster brukar få vara försöks kanin, haha. Jag skulle gärna bli fotograf men ett arbete med djur kallar desto mer.

Min historia

När jag var 6 månader satt jag på hästryggen för första gången, på mammas halvblod Marre. Och sen dess har det bara rullat på, kommit och gått hästar varav en utav dem har varit våran på pappret. Hon hette Linn och var en Shetlandsponny, genom snäll och världens underbaraste. Men tyvärr kom fången och tog henne, våren -07 tog vi bort henne. Men, livet går faktiskt vidare, en vecka efteråt kom en ny liten shettis jag ridit i ett halvår på shettisridskolan i närheten, hon hette Ronja och var en riktig enmanshäst. Efter ett tag gick vi omkull och jag vågade inte rida henne mera, det var sista gången och hon åkte tillbaka till shettisridskolan men såldes pga att hon inte passade in. Idag står hon i närheten men än idag har jag inte orkat åka och hälsa på henne, det gör för ont att veta att jag lämnade henne när hon behövde mej.

Efter det kom det och gick hästar, jag red in och red till hästar på shettisridskolan och ägnade all ledig tid och det, var där jämt (kanske berodde på att min pappa bodde granne med ridskolan, haha). År 07/08 kom den en blandrasponny som var blanding mellan shettis och russ till ridskolan, jag blev kär, jag föll pladask. Inte till en början men inte lång tid efter första ridpasset. Hon hette Madicken och var en favorit utav alla på ridskolan, hon var underbart snäll men hade vissa dåliga sidor, hon såg inte ordentligt på höger öga och därför kunde hon inte ta högergaloppen eller ibland kunde hon hoppa enorma hopp över ett hinder för hon kunde inte se ordentligt när hon skulle hoppa. Jag var den första som red henne för att se hur hon var och efter det var jag som sagt fast. Jag började rida och sköta om henne flera gånger i veckan och på de senare loven hade jag henne som min egen. Det var hon och jag. Vi tävlade på några klubbtävlingar och vi började utvecklas, högergaloppen förbättrades osv. Men ägaren till shettisridskolan hade henne bara på foder. Och den dagen det börjades prata om att hon skulle åka hem kom alldeles för fort. Under en period var det några andra som hade henne på foder och sen kom hon tillbaka till mej på jullovet för att sedan åka ut på foder igen till samma personer. Till slut ville ägarna ha hem henne. Det bestämdes ett datum, den 31maj åkte hon, fortfarande saknar jag henne, fortfarande kommer jag ihåg dagen som den vore igår.

Efter det red jag ett tag på stora ridskolan i stan. Ungefär en termin. Men när Madicken hade åkt vägrade jag, jag förstod inte meningen längre. Dessutom trivdes jag inte med ridsättet, att 6-åringar satt och red med pessoabett, det var för mycket. Jag hade vintern 09/10 när Madicken inte var hemma börjat intressera mig mer för NH (natural horsemanship eller naturlig hästhållning). Jag hängde fortfarande kvar på shettisridskolan då den och tränade lite hästar, en utav hästarna var Manni, vi hittade verkligen det där tillsammans och utvecklade vårt eget språk. Men sen kom Madicken hem och jag lät det vara ett tag. Men i somras kom jag igång igen och jag har fortsatt med NH sen dess.

Nuet

Just nu har jag ingen häst, ingen hund eller nånting, men inte håller de mig borta från djuren. Vi har hundar och hästar hemma hos pappa jag tränar med. Ridningen har jag lagt på hyllan lite, en skrittur då och då skadar ju aldrig. Men jag tror inte jag kommer sitta i sadeln förrens jag fått min egen häst och även då kommer det dröja lääänge innan jag sitter i sadeln, jag måste lära känna hästen från backen, annars sitter jag inte upp. Det är oxå ett utav skälen varför jag slutade rida på ridskolan. Jag blev rädd helt enkelt. Men skulle jag sätta mig upp på en utav "mina" hästar idag, skulle allt vara som förr. Men jag försöker leva i Nuet, som djuren. Lär av djuren, naturen.

/H
utdrag från hemsidan jag jobbar på

Annons

The photo has no tags

November 2012