Första kärleken blev en dramafilm!

Dag 2- Min första kärlek.

Var sjutton ska den här historien börja, kanske är det en form av bearbetning jag gör nu. Min första kärlek är en kille som är 5 år äldre än mig, han var vår granne och jag var otroligt förälskad, erkände det helst inte för mig själv. Liksom, vem sjutton blir kär i sin granne?  

Själva historien började redan när jag gick i sexan, slutet av mellanstadiet, en varm sommar, jag blev kär, själv förstod jag nog det inte först. Kunde inte kontrollera mina hormoner ordentligt. 

Så jag sprang runt och fjantade mig, ville alltid vara nära honom, tänkte alltid på honom. Så när sommaren var över började jag högstadiet och jag skrev  hans namn på alla papper, skrev kärleksdikter.

Naturligvis kunde jag inte annat än att berätta för mina vänner som senare fick tag på min mobil och skickade iväg ett sms till honom och frågade om vi var ihop. Kommer dock inte ihåg att han svarade på det, så jag var nervös hela dagen för jag väntade mig ett svar. Minns inte så mycket. Har för mig han svarade nej. 

DÄR, sa mitt hjärta pang för första gången, det gjorde ont... Så jävla ont att jag blev deprimerad, låter kanske konstigt, men som jag peresenterade mig själv så sa jag att jag var ganska djup och där var nog min djupaste period genom hela högstadiet. Jag åt inte alls mycket, låste in mig på toaletten och grät, bröstkorgen var så tung och hela livet var svart, fanns ingen glädje alls i livet längre, på grund av honom! 

Men det gick tag, vi pratade inte med varandra på ganska länge, men han var här ganska ofta, men jag har för mig att jag hela tiden gömde mig på mitt rum för att slippa se honom.  Och så blev dagarna till månader, månaderna blev till sommar igen och jag var väll lite mer mogen då när det gått några år och det var inte så att vi inte pratade, utan det gjorde vi mycket.

Eller, jag pratade med honom via sms, han svarade inte, vilket gjorde mig sjukt deprimerad genom hela högstadiet, förstod inte och förstår fortfarande inte hur han kunde göra så. Efter Några år när vi.. "Strulat" fram och tillbaka och den sommaren innan jag skulle börja ettan på gymnasiet (tror jag det var) så satt vi helt ensamna nere vid sjön ute på bryggan. 

Det var en varm sommarkväll med en otroligt vacker solnedgång och våra blickar möttes, mina ögon bönade och bad om en kyss, han frågade om jag verkligen ville, jag nickade och pang, vi kysstes. Otroligt vad raketer och fjärlirar som fladdrade runt i magen på mig då. Efter det var jag fast, jag kunde inte tro att han kysste mig. Men på vägen hem sa han att det inte var något emellan oss och blablbalbalba! 
(Hallå, vilket svin frågar en tjej om hon verkligen vill kyssa honom utan känslor?)  Självklart brydde inte jag mig om det utan jag var överlycklig och ville inte annat än att ha honom mer och mer. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad som hände där emellan, men jag har för mig att jag var hemma hos honom mer och mer, vi kysstes, hånglade, taffsades, men hade inte samlag.

Förräns ett år senare, (när han var full) och direkt efter lade han sig och somnade. Så tidigt på morgonen smet jag hem. Om jag ska vara helt ärlig kände jag mig som en h*ra den natten, på något sätt kändes det sjukt fel. Min oskuld blev tagen av någon som inte ens älskar mig!  

Men bara några månader efter det hade vi det igen och det var då tanken slog mig.. "Vad sjutton gör jag här?" Jag låg bara och väntade på att han skulle bli klar. Allt var bara så fel och det var då jag visste att det aldrig skulle bli vi, jag förstod då att jag inte älskar honom längre, vilket jag tror att jag aldrig gjort, men däremot gillade jag honom otroligt mycket ! 

Jag lät en kille ta min oskuld, fast han inte ens gillade mig lika mycket som jag gillade honom, han utnyttjade mig till att göra saker åt honom, alla kyssar har alltid har alltid varit på hans villkor och när han ville. Så jag var otroligt förbannad på honom ( visste egentligen inte varför, men hatade verkligen honom)

Tänkte också lägga till en liten detalj för att avsluta det hela, jag hade vart hemma hos några kompisar till sent på kvällen och när jag kom hem så var han kvar, mamma hade lagt sig, så pappa, grannen och grannens syster Jenni (inte hennes riktiga namn)  var kvar. Så konstigt nog gick pappa och la sig när jag kom hem och vi tre var kvar. 

Det hela slutade med att grannen som var lagom full ville att jag skulle hjälpa honom med att sätta i sin piercin som han envist skulle ta ut, han försökte seriöst kyssa mig (trots jag då hade och har pojkvän, vilket han väl visste om!)  Jag vägrade kyssa honom, backade och var inte lång ifrån jag gav honom en örfil, men när jag höll på att höja handen backade han. Senare när de skulle gå så ville idioten ha en kram, så han fick sin kram, det resulterade i att han kysste mig på halsen och viskade "Jag är inte över dig än!"

Sedan dess har vi verkligen knappt inte pratat med varandra, eller, det är jag som har tagit avstånd från honom för att slippa honom och slippa känna ilska som bubblar upp inom mig varje gång jag ser honom.

Slutord:

Så nu till alla er som har er första kärlek nu, ge inte  efter så lätt, låt det vara på era villkor också. Jag har lärt mig från mina egna misstag och jag räknar inte första gången med grannen som en första gång, utan första gången räknar jag från när jag och min nuvarande kille hade samlag för första gången.  

Hur var er första kärlek ? 

There are more blog posts on this day (2)