Monday 28 September 2009 photo 1/2
|
Varför frågar du ens hur jag mår?
När du egentligen inte bryr dig...?
och när jag berättar lyssnar du ju inte,
och skulle du lyssna
har du ändå glömt vad jag sagt två sekunder senare.
du är för upptagen med ditt eget för att lyssna,
för upptagen för att faktiskt höra,
för upptagen för att se,
för upptagen för att hjälpa,
och definitivt för upptagen för att förstå...
du vet ingenting, för du har inte tid,
det finns ingen tid för mig längre,
du har dina förutfattade meningar och gissningar,
vad mer behöver du?
med dom vet du ju allt om mig,
eller hur...?
du vet inte ett skit..
jag är inte den du tror att jag är...
du hör inte skriken om natten, för jag kväver dom,
du ser inte tårarna, för jag gömmer dom,
du känner inte smärtan, för jag döljer den,
du märker inte hur jag plågas, för jag har mitt leende,
du förstår inte mig, för jag får aldrig chansen att förklara,
du vet inte om att jag bara vill skada mig själv, för jag sväljer ilskan,
du hör inte, ser inte, känner inte, märker inte, förstår inte och du vet inte,
för jag kväver, gömmer, döljer, har mitt leende, får aldrig chansen, sväljer och jag ljuger.
allt för att inte såra dig,
men jag dör inombords,
jag går under.
du kommer inte läsa det här, därför vågar jag skriva det,
Detta är mitt rop på hjälp som du aldrig kommer få höra.....
När du egentligen inte bryr dig...?
och när jag berättar lyssnar du ju inte,
och skulle du lyssna
har du ändå glömt vad jag sagt två sekunder senare.
du är för upptagen med ditt eget för att lyssna,
för upptagen för att faktiskt höra,
för upptagen för att se,
för upptagen för att hjälpa,
och definitivt för upptagen för att förstå...
du vet ingenting, för du har inte tid,
det finns ingen tid för mig längre,
du har dina förutfattade meningar och gissningar,
vad mer behöver du?
med dom vet du ju allt om mig,
eller hur...?
du vet inte ett skit..
jag är inte den du tror att jag är...
du hör inte skriken om natten, för jag kväver dom,
du ser inte tårarna, för jag gömmer dom,
du känner inte smärtan, för jag döljer den,
du märker inte hur jag plågas, för jag har mitt leende,
du förstår inte mig, för jag får aldrig chansen att förklara,
du vet inte om att jag bara vill skada mig själv, för jag sväljer ilskan,
du hör inte, ser inte, känner inte, märker inte, förstår inte och du vet inte,
för jag kväver, gömmer, döljer, har mitt leende, får aldrig chansen, sväljer och jag ljuger.
allt för att inte såra dig,
men jag dör inombords,
jag går under.
du kommer inte läsa det här, därför vågar jag skriva det,
Detta är mitt rop på hjälp som du aldrig kommer få höra.....