6 April 2008
Sevärdhetstur 3 & NES
Jaha. Då var det dags att bege sig ut på den tredje, och avslutande, sevärdhetsturen på Gotland som skolan arrangerar, och precis som under de två tidigare resorna var det läraren och historievetaren Calle som agerade vägvisare och guide. På de två tidigare utflykterna har vi som hängt med fått se alltifrån källor till raukar, både på östra och västra Gotland (se 25:e november och 16:e mars), så den enda delen av ön som vi ännu inte fått se en skymt av var södra Gotland. Därför hade Calle låtit lägga dagens färdrutt söderut ...
Innan vi begav oss från skolan (i den mycket välanvända "skolbussen") samlades vi som vanligt i skolans cafeteria för att bre våra smörgåspaket. Det duger ju inte att resa på fastande mage, om man säger så. När alla var klara lät Calle dela ut kartor som han markerat ut dagens check points på, och efter en kort genomgång tog vi plats i bussen och lämnade folkhögskolans parkering. Transportsträckorna är väl kanske inte det roligaste med sådana här resor (särskilt inte eftersom vi skulle färdas över halva ön bara för att komma till vårt första stopp), men den här gången hade man iallafall en karta att kika på under tiden, och diskussionerna som uppkommer i bussen brukar alltid vara värda att lyssna på. Så småningom så nådde vi fram till Torsburgen; en hög klippa med ett utkikstorn. I vanliga fall ska utsikten från tornet (som vi självklart klättrade upp i) vara helt makalöst omfattande, men eftersom morgondimman verkade ha kommit för att stanna begränsades vårt synfält avsevärt. Men det var helt klart en mäktig syn.
Innan vi for vidare mot dagens andra delmål tog vi en kort fikapaus, och drygt en timme senare landade vi utanför Lau kyrka. Redan innan vi steg in i kyrkan (med tillåtelse från kyrkvaktmästaren på plats) lät Calle berätta att just den här kyrkan hade vissa egenheter som gjorde den speciell, men han ville bestämt inte avslöja vilka de var. Den första detaljen, som egentligen var det första man fick se när man klev över tröskeln till kyrkbyggnaden, var det gigantiska krucifixet i trä som hängde på väggen. Det andra man lade märke till var att det fanns hela sex stycken dörrar runt om i kyrkan, som tydligen används vid olika kyrkliga högtider, och de två järnljuskronorna från medeltiden kunde man också lista ut. Men den sista egenheten med Lau kyrka visade sig vara en hård nöt att knäcka, tills Calle klappade i händerna en gång. Ekot i lokalen visade sig inte vara det sämsta direkt, och Calle berättade i korthet hur svårt det är att hålla tal där inne med en efterklang på hela tio sekunder ...
Vidare bar färden, men innan vi kom till Tomtbod fiskeläge (som var nästa planerade besöksmål) stannade vi till i orten Burs för att ta oss en titt på statyn av Sveriges längsta man genom tiderna. Mannen; Gustav Edman, hade dragits med en sjukdom som gjort att han helt enkelt inte kunnat sluta växa, och i Burs hade de låtit resa en 246 centimeter lång staty i trä, på det att förbipasserande ska kunna jämföra sig själva med "jättens" mått. Det blev inget långvarigt besök, och knappt hade vi kommit fram till Tomtbod fiskeläge innan det var dags för fika igen. Inte mig emot dock, med tanke på att långbordet som Calle varit och kikat ut låg i lä för de kyliga kustvindarna. Efter fikat gick jag på en mindre upptäcktsfärd bland fiskebodar, ekor och rostiga verktyg, innan det åter igen var dags att hasta vidare mot nästa check point på resan.
Kattlunds gård visade sig vara ett mycket speciellt utflyktsmål, på grund av att delar av de gamla gårdsbyggnaderna hade uppförts redan under medeltiden, och det var sannerligen inte något fuskbygge vi fick bevittna. Om man betänker att de inte hade samma moderna hjälpredskap under medeltiden som vi har idag så kan man dra slutsatsen att de verkligen har stått och lagt varje enskild sten för att mura ihop husväggarna, och hur de överhuvudtaget har lyckats få de bastanta träpålarna att gå rakt igenom hela byggnaden är för mig ett mysterium. På gården fanns det även en örtträdgård, som förmodligen ter sig mer fotograferingsvänlig under sommaren. Det var dags för oss resenärer att påbörja vår resa norrut, men på vägen till Fårösund fanns det ytterligare tre sevärdhetsmål som vi skulle komma att stanna till på. De två första låg i Hemse, och den första av de båda var en trädgård med praktexempel på olika stenformationer utspridda på gräsmattan. Det andra hemseförlagda besöksmålet visade sig inte vara något mindre än folkhögskolan i Hemse, som kan ses som den närmast belägna folkhögskolegrannen som vi har uppe i Fårösund. Faktum är att båda skolorna styrs av samma ledning, och vi hade till och med sådan tur att vi stötte ihop med rektorn för båda skolorna medan vi var där och hälsade på. Calle, som varit lärare på skolan under en lång tid, guidade oss runt bland de många byggnaderna som utgör Hemse folkhögskola, men några interiörer kunde vi inte få oss någon titt på innan det var hög tid för oss att köra mot dagens sista resmål.
Under resans gång hade vi kommit att passera flera ängen; glest bevuxna markområden som inhyser flera olika trädslag, så avslutningsvis ville Calle låta oss se ett änge på nära håll. Därför begav vi oss till Änge väte, där vi satte oss ner för att äta upp det som fanns kvar av fikakorgen som vi tagit med från Fårösund imorse. Änget gav ett ganska så höstigt intryck, mycket på grund av att marken ännu var täckt av bruna löv, men även för att dimman och molnen som förföljt oss under större delen av dagen färgade himlen vemodigt grå. Själv tyckte jag dock att det passade området ganska så bra, och efter att Calle berättat lite om änget tog vi plats i skolbussen för att åta oss den långa färden hemåt.
Väl hemma dröjde det inte länge förrän jag hade bestämt med Emanuel att vi skulle ägna kvällen åt att spela TV-spel i hans och Fannys lägenhet på internatet, och självklart hängde vår kollega Robin på som vanligt. Då jag är den ende på skolan som har tagit med sig ett funktionellt NES så var det denna konsol som fick stå i centrum under aftonen, och spelen som vi kom att lira var "Super Mario 3" och "Bubble Bobble." Både Emanuel och Robin spelade på bra i det förstnämnda spelet, medan jag mest gick och dog hela tiden ... jag antar att jag måste öva lite. I "Bubble Bobble" kunde jag däremot briljera desto mer, då det är det enda NES-spel som jag egentligen kan säga att jag är hyfsad på, och jag och Robin tog plats i soffan för att göra ett seriöst försök att varva spelet i fråga. Det var inte direkt något man klarade av på en kvart dock, och medan både Emanuel och Fanny började göra sig i ordning för natten satt jag och Robin kvar i soffan och försökte lista ut hur vi skulle klara av de minst sagt utmanande banorna. Efter mer än hundra banor fick vi möta slutbossen, och precis när vi trodde att vi hade varvat hela spelet så förklarade en text för oss att vi bara hade lyckats låsa upp det "ganska så lyckliga slutet," varpå vi fick ett lösenord att skriva in för att spela vidare. När vi skrev in lösenordet visade det sig att vi var tvungna att spela om varenda bana i spelet en andra gång, fast med något höjd svårighetsgrad ... happy party! Vi gav dock upp efter ett tag, men vi sparade lösenordet för att kunna ta oss igenom de sista banorna vid tillfälle.
Sammanfattningsvis så måste jag säga att dagens sevärdhetstur på Gotland, liksom de två tidigare utflykterna, var mycket uppskattad från min sida, och den här tredje resan bland södra Gotlands besöksmål knöt verkligen ihop säcken på ett bra sätt. Nu har jag fått se platser på hela Gotland som jag kanske aldrig skulle ha fått besöka annars, och jag har även fått en hel del intressant berättat för mig om de många egenheter som de olika besöksmålen har. Att det hela avrundades med en mindre spelkväll tillsammans med goda vänner var i och för sig inte inplanerat i resan, men det var helt klart ett plus för den här dagen i största allmänhet.
Direct link:
http://dayviews.com/thelemakos/2008/4/6/