Saturday 23 January 2010 photo 3/4
|
Eftersom det är en hel del nya människor och så vidare som frågar en
del om Putte och annat, så tänkte jag berätta våran lilla historia.
Det finns Mycket mer och skriva men, ni vill kanske inte läsa en hel Bok! (a)
Det finns även skrivet i mars och April om när jag hämtade honom och så!
Sen även på min framsida står det lite info om sötnöten ^^
Allt började med att jag såg hans bild (ovan) på hastnet. Blev kär direkt, han såg ut som den sötaste finaste för vuxna ponny jag kan tänka mig. Sen att han var Stor häst, cirka 160cm var ju helt Perfekt! Jag blev som sagt kär på direkten, men vägen till Lyckan var dessvärre lång och smärtfylld.. Vi fick aldrig tag i dom, men en dag så ringde dom och det hade varit två andra och kollat vad jag vet, men inget som dom själva var intresserade av så vi höll på och bestämde tid och annat. Så den 28 mars bar det iväg till göteborg och till slut var vi framme efter en Jävla lång bilkö mitt inne i smeten. Han var helt annorlunda än jag hade förväntat mig, såg inte alls ut som på bilden och det var liksom.. Något som Saknades, jag vet bara inte Vad. Dom sade att han var grundriden och allting, men att han inte var så jätte mycket tränad och kunde inte gå i form eller liknande, och du var känslig för viktfördelningen och allting sånt. Ärligt talat lyssnade jag inte så mycket, det gör jag aldrig nu för tiden för jag vet att det kan vara så Olika ifrån vad dom Säger och inte. Därför känner jag gärna efter Själv och sturntar nästan i deras ord, men bara Nästan.
Så satte jag upp på din rygg. Du var klart besvärad av sadeln men jag insåg att den inte låg bra på din rygg, speciellt inte med fluffet under utan gjorde bara så den gled och låg ostadigt. Jag red runt dig på en stor volt nästan hela tiden för att försöka få dig mjukare och rundare, mer avslappnad. Det var tydligt att du inte verkade kunna mycket, men jag hade den där magkänslan då och då. Du blev även Rädd en gång och Kastade dig fram och galopperade flera meter innan du lugnade dig igen. Jag satt iallafall kvar på din rygg och fortsatte som ingenting hade hänt.. Mamman blev förvånad över våran ritt vad jag förstod. Över hur 'Enkelt' jag fick upp dig med galoppfattningen och hur fint du gjorde det och att det hade du aldrig gjort med henne inte. Att jag var smart som red på en volt för det behövde du och allting annat. Åh så osäker jag var.. Jag visste varken ut eller in längre. Skulle jag, eller skulle jag inte?
Till slut bestämde jag mig att Du är den jag vill ha. Jag ville ge dig en chans att bevisa att du är en Underbar och harmonisk häst innerst inne och att du kan bli hur duktig som helst. Det blev så att jag följde min magkänsla, den känslan som jag Alltid strävar efter att få känna, den känslan jag kände när jag provred Cardo, min andra ponny. Direkt var jag såld och redan efteråt så visste jag att han är Min ponny. Så kändes det ibland när jag satt på din rygg, hur 'katastrofisk' provridningen än må ha varit så brydde jag mig inte. Du skulle få din Chans oavsett vad!
Den första April blev det dock hemska nyheter, om att du hade skadat dig i hagen och var halt. Smärtsamt fick jag vänta flera dagar och veterinären kollade på dig och ännu mer väntan.. Men den 14 April var allting klart. Nu skulle du tillhöra Mig! Du blev frisk och ingenting fel direkt. Nu kom det jobbiga om När vi skulle hämta dig men till slut blev det ändå bra och redan samma helg åkte vi upp hela vägen till göteborg för att nästa dag åka och hämta dig! Det var jobbigt och inget flöt vell på något nämnvärt. Dom grät vilket fick mig och må dåligt, transportens överlucka hade tappat en skruv så gick inte och stänga men det fick vi fixat till slut ändå tack och lov. Du gick däremot in rätt snällt och sen var vi påväg.. 12 timmar, 12 timmar med bil och båt innan vi var framme mitt i natten i Traume, i ditt nya hem. Du var väldigt nyfiken men inte alls rädd eller särskilt osäker utan gjorde dig rätt hemmastadd i boxen. Åh sådan Lycka jag kände!
Redan nästa dag åkte jag ut direkt på morgonen och så fort man klev in var det en flock med människor vid hans boxdörr, haha! Jag kunde bara känna glädjeruset i magen..! Du fick gå ut i en av dom två mindre hagarna vid stallplanen och du hade verkligen energi efter resan! du sprang runt, travade och visade upp dig och tittade på alla hästar som dom tog ut i hagarna och tog en mun med mat då och då innan du travade runt igen. Jag kände mig som 13 år igen..! Denna Oslipade Diamant var nu Min, den jag Verkligen suttit och suktat efter ända sedan jag såg hans bild på hastnet..! Jag Vägrade ge upp, det bara Skulle ske! Du var Menad för mig, det kändes bara så helt enkelt. Nu kan du redan så mycket mer och du har visat dig vara den häst jag först trodde du var. Du är Harmoni. Så är det, du ÄR Harmonin it self även om det såklart finns mycket kvar och arbeta på så har vi många många år kvar tillsammans. Vi har bara börjat och det har inte gått ett År ens ännu. Vi har varken stressat eller försökt hoppa iväg och förhasta oss. Något av dom smartaste besluten jag kunnat ta och vi kommer Alltid ta det i våran Egen takt så allting känns okej. Vi kommer bli oslagbara och jag Lovar dig att Alltid kämpa för dig vid din sida. Det är Du och Jag vännen <3
del om Putte och annat, så tänkte jag berätta våran lilla historia.
Det finns Mycket mer och skriva men, ni vill kanske inte läsa en hel Bok! (a)
Det finns även skrivet i mars och April om när jag hämtade honom och så!
Sen även på min framsida står det lite info om sötnöten ^^
Allt började med att jag såg hans bild (ovan) på hastnet. Blev kär direkt, han såg ut som den sötaste finaste för vuxna ponny jag kan tänka mig. Sen att han var Stor häst, cirka 160cm var ju helt Perfekt! Jag blev som sagt kär på direkten, men vägen till Lyckan var dessvärre lång och smärtfylld.. Vi fick aldrig tag i dom, men en dag så ringde dom och det hade varit två andra och kollat vad jag vet, men inget som dom själva var intresserade av så vi höll på och bestämde tid och annat. Så den 28 mars bar det iväg till göteborg och till slut var vi framme efter en Jävla lång bilkö mitt inne i smeten. Han var helt annorlunda än jag hade förväntat mig, såg inte alls ut som på bilden och det var liksom.. Något som Saknades, jag vet bara inte Vad. Dom sade att han var grundriden och allting, men att han inte var så jätte mycket tränad och kunde inte gå i form eller liknande, och du var känslig för viktfördelningen och allting sånt. Ärligt talat lyssnade jag inte så mycket, det gör jag aldrig nu för tiden för jag vet att det kan vara så Olika ifrån vad dom Säger och inte. Därför känner jag gärna efter Själv och sturntar nästan i deras ord, men bara Nästan.
Så satte jag upp på din rygg. Du var klart besvärad av sadeln men jag insåg att den inte låg bra på din rygg, speciellt inte med fluffet under utan gjorde bara så den gled och låg ostadigt. Jag red runt dig på en stor volt nästan hela tiden för att försöka få dig mjukare och rundare, mer avslappnad. Det var tydligt att du inte verkade kunna mycket, men jag hade den där magkänslan då och då. Du blev även Rädd en gång och Kastade dig fram och galopperade flera meter innan du lugnade dig igen. Jag satt iallafall kvar på din rygg och fortsatte som ingenting hade hänt.. Mamman blev förvånad över våran ritt vad jag förstod. Över hur 'Enkelt' jag fick upp dig med galoppfattningen och hur fint du gjorde det och att det hade du aldrig gjort med henne inte. Att jag var smart som red på en volt för det behövde du och allting annat. Åh så osäker jag var.. Jag visste varken ut eller in längre. Skulle jag, eller skulle jag inte?
Till slut bestämde jag mig att Du är den jag vill ha. Jag ville ge dig en chans att bevisa att du är en Underbar och harmonisk häst innerst inne och att du kan bli hur duktig som helst. Det blev så att jag följde min magkänsla, den känslan som jag Alltid strävar efter att få känna, den känslan jag kände när jag provred Cardo, min andra ponny. Direkt var jag såld och redan efteråt så visste jag att han är Min ponny. Så kändes det ibland när jag satt på din rygg, hur 'katastrofisk' provridningen än må ha varit så brydde jag mig inte. Du skulle få din Chans oavsett vad!
Den första April blev det dock hemska nyheter, om att du hade skadat dig i hagen och var halt. Smärtsamt fick jag vänta flera dagar och veterinären kollade på dig och ännu mer väntan.. Men den 14 April var allting klart. Nu skulle du tillhöra Mig! Du blev frisk och ingenting fel direkt. Nu kom det jobbiga om När vi skulle hämta dig men till slut blev det ändå bra och redan samma helg åkte vi upp hela vägen till göteborg för att nästa dag åka och hämta dig! Det var jobbigt och inget flöt vell på något nämnvärt. Dom grät vilket fick mig och må dåligt, transportens överlucka hade tappat en skruv så gick inte och stänga men det fick vi fixat till slut ändå tack och lov. Du gick däremot in rätt snällt och sen var vi påväg.. 12 timmar, 12 timmar med bil och båt innan vi var framme mitt i natten i Traume, i ditt nya hem. Du var väldigt nyfiken men inte alls rädd eller särskilt osäker utan gjorde dig rätt hemmastadd i boxen. Åh sådan Lycka jag kände!
Redan nästa dag åkte jag ut direkt på morgonen och så fort man klev in var det en flock med människor vid hans boxdörr, haha! Jag kunde bara känna glädjeruset i magen..! Du fick gå ut i en av dom två mindre hagarna vid stallplanen och du hade verkligen energi efter resan! du sprang runt, travade och visade upp dig och tittade på alla hästar som dom tog ut i hagarna och tog en mun med mat då och då innan du travade runt igen. Jag kände mig som 13 år igen..! Denna Oslipade Diamant var nu Min, den jag Verkligen suttit och suktat efter ända sedan jag såg hans bild på hastnet..! Jag Vägrade ge upp, det bara Skulle ske! Du var Menad för mig, det kändes bara så helt enkelt. Nu kan du redan så mycket mer och du har visat dig vara den häst jag först trodde du var. Du är Harmoni. Så är det, du ÄR Harmonin it self även om det såklart finns mycket kvar och arbeta på så har vi många många år kvar tillsammans. Vi har bara börjat och det har inte gått ett År ens ännu. Vi har varken stressat eller försökt hoppa iväg och förhasta oss. Något av dom smartaste besluten jag kunnat ta och vi kommer Alltid ta det i våran Egen takt så allting känns okej. Vi kommer bli oslagbara och jag Lovar dig att Alltid kämpa för dig vid din sida. Det är Du och Jag vännen <3
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/woopiie/439117874/