Wednesday 22 April 2009 photo 1/2
|
<p align="center"> <p align="center">När Gud skapade hästen.<p align="center"> <p align="left">För så obeskrivligt länge sedan att ingen riktigt vet när, skapade Gud världen. Han började med ljuset självt och så småningom började han skapa livet. Fåglar, fiskar, hjortar och kaniner - dem alla skapade Gud. Sist av alla skapade Gud människan och gav honom i uppgift att namnge alla de djur Han skapat och därefter utse sin favorit.
Tio dagar senare kom Gud för att återigen möta människan. Han frågade honom,
"Har du nu gett namn åt alla mina skapelser ?"
"Ja," svarade människan, ty det hade han gjort.
"Nå, så vem är nu din favorit ?" sade Gud och väntade tålmodigt medan människan tänkte efter.
"Jag älskar dem alla", svarade han till slut. "Fåglarna som flyger i skyn, fisken som härskar över havet, oxarna som tjänar mig väl och bina som är blommornas herrar. Jag håller av dem alla. Men Du bad mig att välja en favorit och det har jag också gjort. Min favorit måste bli hästen."
Gud log mot människan och såg sig om efter hästen bland alla de djur som stod samlade runt Honom, men Han kunde inte se den någonstans.
Gud visslade då på Sunnanvinden och frågade honom:
"Sunnanvind, min son hästen finns inte bland oss. Kan du se honom ?"
"Åh Herre, Din son hästen betar på de gröna ängarna i öst," svarade Sunnanvinden.
Gud kallade på hästen, och medan vindarna sjöng och träden bugade sig kom hästen travande från de fjärran ängarna. Den svara manen böljade i vinden och hovarna bar honom så lätt att de inte tycktes röra vid marken.
"Så, detta är din favorit ?" sade Gud.
"Ja, hästen med sin värdighet och sitt ädelmod är min favorit," svarade människan. "Och ju mer jag skådar hans prakt och gracil, desto säkrare blir jag på mitt beslut."
"Då har du gjort ditt val," sade Gud och kallade hästen närmare sig. Sedan sträckte Han sig upp och plockade från himlen ned den största och klaraste av alla stjärnor. Denna fäste Han vid hästens panna.
"Detta skall bli ett bevis på den aktning du förtjänar och göra dig till det noblaste av alla djur. Du ska tilldelas förmågan att flyga utan vingar och segra utan svärd."
Och i en enda samspelt kör ljublade alla de andra djuren när hästens förvandlades till en gyllengul palomino och han på alla benen fick vita strumpor som ett tecken på att osynliga vingar var fästade vid hans hovar.
"Och du min son," sade Gud sedan till människan, "ska bli hästens främste vän. Tillsammans ska ni utgöra ett oskiljaktigt par. Du skall föda hästen och älska den, och i utbyte ska han låta dig flyga på hans rygg."
Och än idag är hästens människans främste vän. Och vi som följer Guds ord och föder våra hästar och älskar dem, vi kan under några svindlande ögonblick få känna hur det känns att flyga utan vingar och segra utan svärd.
Annons