Hej! jag ska snart kanske skaffa mig en foderhäst , eller bara ha en sommarhäst i sommaren,beror på hur bra det går. O jag skulle tycka det väldigt intressant vad ni har för historier med era foderhästar! (hur ni har fått h*n, hur det gick på provridningen, vad det va för någon häst osv) skulle va jätte kul att läsa ;-)!

Jag hade den finaste foderhästen i hela världen från första året i gymnasiet till i slutet av andra året då jag fick ta bort henne pga svår kolik:(

Det var riktigt klick första gången jag satte mig på henne och det var verkligen en speciell häst. Rörde sig gudomligt, var lite som en utmaning i ridningen då hon gick bra om du gjorde rätt, hon var väluppfostrad och man kunde leka runt med henne i ridhuset. hoppade du över ett hinder hoppade hon oxå x)
Corennie var vacker och en fantastiskt duktig häst. Hon var som en mamma och så fort du var ledsen eller det gick dåligt brukade hon lägga mulen mot mitt bröst och titta på mig som det är okej det kommer gå bra!

Älskade henne så mycket och när jag var tvungen att avliva henne trodde jag att jag skulle gå sönder inuti. Men till och med i slutet var hon så fantastiskt snäll och satte mulen mot mitt bröst ungefär som hon förstod och ville säga hejdå.

Kommer aldrig hitta en sådan häst som henne igen men hade turen att få en egen ( tyvärr fick jag ta bort honom oxå) som även han stal mitt hjärta på sitt sätt.

Om du hittat rätt kommer du ha det hur bra som helst med din foderh¨äst :)

Har inte haft foderhäst någon längre period, men hade sommarhäst en gång. Det var rent ut sagt hemskt, jag och hästen passade inte alls ihop och jag som var 12 var väl mer eller mindre livrädd för den. Slutade med att den slet sig och sprang ut i skogen när vi skulle lasta och köra hem, så vi fick åka runt med bilen och leta efter den.

Sen för något år sedan red jag i ett försäljningstall, där man hade ungefär som en foderhäst tills den såldes. Det var kul, och red till rätt många olika hästar, fast jag betalade ingenting^^ Bland annat hade jag då en unghäst på tre år som jag hade ett par månader och red till, och sen hade jag även en äldre dam på 25 år som jag hade som sommarhäst. Goaste hästen jag träffat, gillade henne minst lika mycket som jag gillar min egna!

Inte vara sån nu, men nosgrimman på bilden sitter alldeles för långt ner. Känns inte extremt kul med tanke på att det är pullar vi snackar om...

Jag har haft totalt 6 foderhästar i olika sammanhang.
Först 2009 hyrde en familj med 6 islandshästar våran beteshage. Jag började först rida en unghäst, fux. Kommer inte riktigt ihåg hur det gick till när jag red första gången. Men red han i ca 2 månader typ.

Sen fick jag rida en dam vid namn Dottla, som jag tyckte om jättemycket. Men sen var det skador hit och dit och tillslut slutade jag rida henne helt (2012) eftersom att ägaren vart otrevlig.

2010 hyrde vi en islänning, en bror till fuxen jag red innan. Han fick jag aldrig provrida. Fick aldrig se honom innan och visste inget om honom när vi hämtade han. Han var ett rent helvete rent utsagt, jag var endast 10 år och hade inte så mycket egenskaper av busiga och rädda hästar. Han var rädd för allt och var farlig för mig. Så vi fick lämna tillbaka honom efter några månader. Vilket jag ångrar nu i efterhand. Han hade det inte bra hos sin ägare och om vi skulle haft kvar honom, skulle han kunnat bli en riktigt fin ponny... Vet ej vart han är nu, om han ens lever.

2013 fick jag och min kompis hyra min pappas kusins två fjordingar.
Hade ju ridit dom hästarna mycket innan och hade hjälp till att rida in Vera (yngsta hästen). Det var en sommar med mycket skoj, jag red endast Vera under den tiden då jag tyckte Lukas var för stor och stark.
Jag utbildade Vera mycket under den tiden. Lärde henne att stanna, svänga och öka för tryck. Lärde henne grunderna för galoppfattningar och arbetade bort hennes sadeltvång. Vi hade dom i ca 1 månad innan dom fick resa tillbaka för sommarbete.

2014 hade mammas arbetskamrat två stycken Konik ponnyer som bara gick i en hage. Jag å min kompis tyckte att de kunde vara kul att hyra dom under sommaren. Så en dag åkte vi dit för att provrida.
Det gick rent åt helvete.
Dom hette Tulka och Gloria, var inte hanterade på några månader, inte ridna på månader och kunde absolut ingenting.
Vi började med att försöka fånga in dom. Dom högg mot en, sparkade mot en och bara rusade runt i panik typ. När vi tillslut fick fast dem började vi borsta och prata med ägaren om dom. Vi kom fram till att Tulka var dräktig och skulle föla i Juni. (provridningen var i februari)
Dom hade inga sadlar utan bara varsitt träns som inte ens passade.
Så vi red ut på en asfaltsväg, både mamma och ägaren var med. Tulka var en red dröm att rida. Arbetade helt rätt med ryggen och gick i form på långa tyglar. Hade en jättemjuk trav och stannade lätt. Skulle gå upp för en liten avtagsväg där vi möter en bil. Jag går ner i ett dike med Tulka för att göra det lättare vid mötet. Tulka blir då jätterädd och hoppar upp ur diket. Hon är då med näsan mot stallet. Tar tag i bettet och springer. försökte svänga så hon tappa balansen, men ingenting hjälpte. När jag försökt få stopp på henne märker Gloria som min kompis rider att hon är ensam och gör då ett ryck så kompisen ramlar i backen.
Satt och försökte stanna för ingen hjälp, Gloria kommer rusandes bakom och båda hade blicken på stallet. Så dom kutar hemåt. Möter en bil på vägen som får tvärnita för det kommer ju två hästar springandes i full galopp.
Båda svänger snävt in på gårdsplanen och jag flög rakt in i en bil. Tuppade av några minuter innan jag kunde ställa mig upp.
vi åkte direkt där ifrån när de andra kommit fram till stallet.
Som tur var skadades ingen förutom lite blåmärken och ömmande rumpor.
Det blev aldrig något med de hästarna. Någon vecka senare köpte en killkompis mamma Tulka och hon fick ett fint friskt hingstföl i Juni. Gloria såldes till norge där hon nu är ridskoleponny!


Ägaren till fjordingarna hörde ju såklart talas om detta och erbjöd sig lämna ut hästarna igen. Så jag tog emot dom i mars 2014 och dom stannade till juni.
Det var jobbigt. Vera och Lukas hade stått utan arbete sen jag lämnade tillbaka dem året innan. Vera var helt förändrad, bet, sparkade, skenade på uteritter, vägrade stanna i paddocken och var det var helt klart blod svett och tårar (allt om detta kan du läsa på min senaste bild på min profil). Lukas och jag klickade direkt. Han var en stjärna. En riktig drömhäst.
Lärde Vera löshoppa till 120 cm, dock kunde hon inte ens pricka foten över en bom när man satt på. Fick henne lösgjord flera gånger och hon gick riktigt fint.
Jag var inte alls nöjd över arbetet med Vera när jag lämnade tillbaka henne. Hon var samma häst som när hon kom.
Så när jag tog ut hästarna ur hagen för sista gången satte jag på ett pokerface och sa att allt hade gått jättebra och att jag var nöjd med sommaren. Men när transporten rullade iväg forsade tårarna. Hade sån ångest över att jag inte gjort det jag kunnat och satte mig i en svårare depression.
Gick inte till skolan några dagar efter eftersom att jag var så missnöjd och ledsen,

Oh herre vilken lång text hahaha. Säkert jätterörigt men slabbade ihop allt jättesnabbt! Har du några frågor kan du bara skicka ett pm! :)

skriver på datorn sen! @farisi