När jag red Donna var det en självklarhet att fråga Emma (Donnas ägare) om lov för vad det nu än var jag ville. Och sa Emma nej, så var det nej. Ibland skickade hon ett sms och skrev "Nu på Lördag får du rida ut för hon har gått i paddocken så mycket" och ibland kunde det vara ett "Hoppa ingenting denna vecka för hon har gjort det redan". Inte för att jag någonsin hoppade utan lov, jag frågade alltid och fick jag ett ja så var det ju ett ja men då ville jag helst ha Emma med eftersom det var hennes häst.
Och om Emma skrev att jag var tvungen att mocka den dagen, klart på fan att jag gjorde det! Men jag hade "turen" (otur tycker jag, hade velat ha mer stallarbete) att bara behöva rida henne så jag mockade inte så ofta men ändå.

Kanske är det så att jag är väluppfostrad men det är därför jag blir så ledsen, besviken men mest av allt frustrerad när jag får höra av stallägaren eller de andra tjejerna i stallet vad som händer med min häst bakom min rygg. Han är 20 år nu, han är gammal och då kan man inte behandla honom hur som helst. Jag vill det bästa till min häst, jag vill att det ska vara fint och rent mockat, jag vill att han ska bli fin innan ridturen och han ska inte behöva hoppa i en timme på raken 90 hinder rakt igenom när han inte är tränad för det. En dag kanske han kan gå ett längre dressyrpass men inte alla dagar, han är gammal och inte så pass tränad.
Jag skyller inte på någon men detta gör mig ledsen. Jag sätter upp riktlinjer i hopp om att det ska följas för han är min ögonsten, han ska må bra, tycka ridturer är roliga och han ska inte slitas ut i förtid!
Nu kanske ni förstår varför han är så smal och varför han vilar denna sommaren förutom vissa korta skritturer i skogen :)

Är det mig du menar?