Jag är förmodligen den lataste sm-bronsmedaljören som någonsin existerat. Jag hatar att anstränga mig i idrottsligt syfte. För ca två år sedan spelade jag regelbundet innebandy. Givetvis som målvakt då de aldrig behöver springa förutom vid avvaktande utvisning, vilket sker väldigt sällan. Jag avslutade det hela då jag insåg att idrottandet sakta men säkert började äta upp hela min fria tid utan att ta hänsyn till varken band eller osportiga vänner. Där trodde jag att min innebandykarriär var över men tji fick jag. I september förra året ringde min kära fd tränare och förklarade att juniorlaget saknade målvakt till sm-spelet och att jag var den enda lösningen. Hade jag hjärta att säga nej? Knappast! Dum som jag var trodde jag att det snabbt skulle vara över och att vi troligtvis skulle slås ut i första omgången. Eftersiom världen ibland är riktigt jävlig gick vi vidare i flera omgångar och hamnade tillslut i finalspel. Förlorade semifinalen och vann match om tredjepris. Nu får det vara nog med innebandyn. För alltid!

Annons

The photo has no tags

January 2007