Sunday 25 January 2015 photo 1/1
|
Sunday 25 January 2015 photo 1/1
|
Berättelsen om Victoria Bergmans svaghet börjar med boken <em data-verified="redactor" data-redactor-tag="em">Kråckflickan<em data-verified="redactor" data-redactor-tag="em"><em data-verified="redactor" data-redactor-tag="em"><em data-verified="redactor" data-redactor-tag="em">, som sedan följs av <em data-verified="redactor" data-redactor-tag="em">Hungerelden och avslutas med <em data-verified="redactor" data-redactor-tag="em">Pythians Anvisningar.
Det är en spännande, krånglig, invecklad berättelse som allt eftersom blir mer krånglig och invecklad tills den till sist får en upplösning som man aldrig kunnat ana när man börjar läsa. Den är definitivt ett tips för dig som är en bokslukare och som gillar böcker med lite konstiga berättelser men som samtidigt slår till väldigt emotionellt på hemmaplan.
Denna bokserie har definitivt slukat mig, under de få veckor jag läst dessa tre böcker har berättelsen konstant funnits där i bakhuvudet. Jag ville liksom inte sluta läsa. Det är så, "jag måste veta vad som händer sen". Särskilt med tanke på att kapitlen är så extremt korta och att två kapitel i följd inte handlar om samma sak, vilket är ett väldigt intressant sätt att skriva på. Det ökar spänningen och då varje kapitel avslutas med att något viktigt och stort precis ska avslöjas men som inte gör det får en att bara vilja sluka kapitel efter kapitel och plötsligt är hela boken slut.
Jag ser fram emot att läsa <em data-verified="redactor" data-redactor-tag="em">Glaskroppar<em data-verified="redactor" data-redactor-tag="em"><em data-verified="redactor" data-redactor-tag="em"><em data-verified="redactor" data-redactor-tag="em"> som är skriven av samma författare som den här bokserien. Efter det här har jag definitivt väldigt höga förväntningar på <em data-verified="redactor" data-redactor-tag="em">Glaskroppar.