Jag behöver dig mer än jag någonsin behövt någon. Jag försöker dölja sanningen genom att ge dig ett leende i stället för tårar. Jag skrattar och skämtar men allt jag tänker på är svart och dystert och allt jag vill är bara att gråta och skrika av smärta. Jag är tyst och kollar åt ett annat håll medans jag lyssnar på dig och dina problem. Men allt jag vill är bara att du ska lyssna och säga att allt blir bra. Jag låser in alla mina kännslor, jag har alltid gjort det därför har du aldrig behövt lyssna på mig. Men nu är det för mycket, 19 år av mycket skit och dåligt och nu har det blivit överfyllt. Min bästa vän har lämnat denna planet och det finns inget att göra åt det. Allt jag kan göra nu är att vänta, vänta tills man glömt vänta tills människans egna motstånd slår till och gör det som är mänskligt. Och det är att glömma 'med tiden läker alla sår' men samtidigt, minnena suddas sakta ut och tillslut är de helt omredigerade till vad du än gång trott det var.

Annons

The photo has no tags

October 2010