jag vet inte vad jag ska säga.
& inte heller hur jag ska säga något.
det varckra vi haft, har försvunnit.
jag minns varje sekund..
jag har alltid ställt upp för dig.
varje gång det vart något.
så fort jag tänker på dig, på oss,
hugger det till i mitt bröst & jag får kramper.
jag tänker på oss..
löften brister, men fan inte vårt..
vi kan inte låta det hända..
jag skulle kunna sitta här, & skriva allt om oss.
för jag minns det som igår,
men jag vill att du står framför mig,
så jag kan få säga precis allt, allt som vi har förlorat.
du fick för stor del av mitt liv,
jag kunde inte andas till slut.
jag vill bara att du kommer hit,
jag vill bara träffa dig, krama om dig,
& gråta i din famn.
för det är där jag är trygg!
du har alltid funnits för mig,
alltid när jag vart ledsen..
men vart är du nu?
vart var du i slutet på skolan?
vart har du tagit vägen?
har du glömt mig,
eller bara släppt mig?
jag vet inte hur, & inte varför vi gled ifrån varann..
inte heller hur vi ska komma tillbaxs..
vi var bäst tillsammans, men nu?
allting är kaos, allting.
& det kommer bara bli värre,
du börjar i en annan klass,
& vi förlorar varandra mer än någonsin..
om vi bara var som då,
hade allt vart så bra..
du är mer än du tror candylove.
mycket mer..
förlåt för allt.
men jag saknar dig bara.
& caroline?
jag älskar dig..

i min svartvita värld är du regnbågen..

CANDYLOVE [v]

jag saknar dig varenda sekund på dygnet,

>':

en äkta vänskap hittar alltid tillbaka, tror jag.