Friday 4 June 2010 photo 2/2
|
yeeah, nu tänker jag ladda upp min novell som jag skrev i skolan och fick vg på :) kommentra va ni tkr :D den blev 8 a4 papper ;)
hoppas ni gillar :)
förbjuden kärlek
Han höll om mig och kysste mig när vi stod och väntade på bussen som skulle skilja oss åt några dagar igen.
Han tog sina händer och höll i mitt ansikte mellan dem. Han såg på mig med sina bruna ögon och viskade svagt: ''Jag älskar dig.'' Jag log och viskade tillbaka: ''Och jag dig.'' Han flyttade den ena handen och la den på mitt hår och smekte det försiktigt. Den andra handen la han på min rygg och tryckte mig närmare honom.
Jag kurade in huvudet i hans tjocka, mjuka tröja. Den luktade nytvättat och parfym, det var hans lukt.
Han kysste mitt hår och sa tyst: ''Ingenting ska få förstöra det som är vårt.'' Jag tog mina händer och tryckte mig ännu närmare honom.
Jag kände hur tårarna steg i ögonen när jag lyfte på huvudet och såg in i hans bruna, klara ögon. Jag kände en tår sakta rinna ner för min kind.
Han tog sin tumme och torkade bort den. Jag ställde mig på tå och kysste hans mjuka, varma läppar.
Det blev en lång och underbar kyss och jag glömde allt. Jag öppnade ögonen och log. Just då, i det perfekta ögonblicket, kom bussen.
Ljusen bländade mig mina ögon när jag kollade mot bussen. Jag såg i skenet att det regnade lite, och det hade blivit mörkt.
Bussen kom närmare och han släppte mig, men han tog min hand och flätade ihop våra händer.
Vi gick ut så att bussen skulle se oss. Den blinkade och saktade farten.
Han gav mig en hård men mjuk kram och kysste mig en sista gång innan bussen körde in på busshållplatsen.
Bussen stannade och öppnade dörrarna till honom. Han släppte min hand och sa: ''Jag saknar dig redan. Ringer imorgon den vanliga tiden.'' Han log mot mig och gick på bussen. Jag log och nickade.
Jag vågade inte säga något, för jag visste att min röst skulle skära sig. Det gjorde den alltid när vi skildes åt.
Han vinkade åt mig när bussen körde iväg. Jag vinkade tillbaka och såg bussen försvinna utom synhåll.
Jag saknade honom redan..
När jag gick hemåt hade det slutat rengna. Jag tog upp telefonen och kollade på klockan. Tjugo i tio var den. Mamma hade sagt att jag skulle vara hemma tio, så jag skulle hinna precis. Jag skulle säga till henne att jag varit på ungdomsgården med några tjejer från klassen.
Hon vet inte att jag och han fortfarande är tillsammans.
Hon tror att jag gjorde slut med honom när vi bråkade om han, hans familj, han kultur och hans hemland.
Jag hade sagt till henne att det inte spelade någon roll va hon sa, jag skulle alltid att älska honom.
Men hon vägrade lyssna på mig.
Men de orden var sanna och är det är de fortfarande, från den dagen jag träffade honom till den dagen mitt hjärta slutar slå kommer jag älska honom för den han är.
Jag ryckte till när jag fick en vattendroppe på näsan. Jag kollade upp mot den mörka himlen och det började spöregna. Jag suckade djupt och drog på mig luvan på min tröja. Jag började små springa och när jag kom till övergångstället sprang jag bara utan att kolla om det kom några bilar.
När jag kom över på andra sidan stannade jag tvärt. Jag fick hjärtat i halsgropen när jag kom på att hans I-pod fortfarande låg på min säng och mamma skulle se den när hon plockade in mina kläder i garderoben. Hon skulle veta att det var han, för hans namn stod på baksindan av den.
När jag kom in genom dörren var jag genom blöt. Jag var stel i hela kroppen och visste inte vad jag skulle säga.
Mamma kom ut i hallen och sa med besviken röst: ''Varför?'' Jag svarade bara: ''För att jag älskar honom.''
hoppas ni gillar :)
förbjuden kärlek
Han höll om mig och kysste mig när vi stod och väntade på bussen som skulle skilja oss åt några dagar igen.
Han tog sina händer och höll i mitt ansikte mellan dem. Han såg på mig med sina bruna ögon och viskade svagt: ''Jag älskar dig.'' Jag log och viskade tillbaka: ''Och jag dig.'' Han flyttade den ena handen och la den på mitt hår och smekte det försiktigt. Den andra handen la han på min rygg och tryckte mig närmare honom.
Jag kurade in huvudet i hans tjocka, mjuka tröja. Den luktade nytvättat och parfym, det var hans lukt.
Han kysste mitt hår och sa tyst: ''Ingenting ska få förstöra det som är vårt.'' Jag tog mina händer och tryckte mig ännu närmare honom.
Jag kände hur tårarna steg i ögonen när jag lyfte på huvudet och såg in i hans bruna, klara ögon. Jag kände en tår sakta rinna ner för min kind.
Han tog sin tumme och torkade bort den. Jag ställde mig på tå och kysste hans mjuka, varma läppar.
Det blev en lång och underbar kyss och jag glömde allt. Jag öppnade ögonen och log. Just då, i det perfekta ögonblicket, kom bussen.
Ljusen bländade mig mina ögon när jag kollade mot bussen. Jag såg i skenet att det regnade lite, och det hade blivit mörkt.
Bussen kom närmare och han släppte mig, men han tog min hand och flätade ihop våra händer.
Vi gick ut så att bussen skulle se oss. Den blinkade och saktade farten.
Han gav mig en hård men mjuk kram och kysste mig en sista gång innan bussen körde in på busshållplatsen.
Bussen stannade och öppnade dörrarna till honom. Han släppte min hand och sa: ''Jag saknar dig redan. Ringer imorgon den vanliga tiden.'' Han log mot mig och gick på bussen. Jag log och nickade.
Jag vågade inte säga något, för jag visste att min röst skulle skära sig. Det gjorde den alltid när vi skildes åt.
Han vinkade åt mig när bussen körde iväg. Jag vinkade tillbaka och såg bussen försvinna utom synhåll.
Jag saknade honom redan..
När jag gick hemåt hade det slutat rengna. Jag tog upp telefonen och kollade på klockan. Tjugo i tio var den. Mamma hade sagt att jag skulle vara hemma tio, så jag skulle hinna precis. Jag skulle säga till henne att jag varit på ungdomsgården med några tjejer från klassen.
Hon vet inte att jag och han fortfarande är tillsammans.
Hon tror att jag gjorde slut med honom när vi bråkade om han, hans familj, han kultur och hans hemland.
Jag hade sagt till henne att det inte spelade någon roll va hon sa, jag skulle alltid att älska honom.
Men hon vägrade lyssna på mig.
Men de orden var sanna och är det är de fortfarande, från den dagen jag träffade honom till den dagen mitt hjärta slutar slå kommer jag älska honom för den han är.
Jag ryckte till när jag fick en vattendroppe på näsan. Jag kollade upp mot den mörka himlen och det började spöregna. Jag suckade djupt och drog på mig luvan på min tröja. Jag började små springa och när jag kom till övergångstället sprang jag bara utan att kolla om det kom några bilar.
När jag kom över på andra sidan stannade jag tvärt. Jag fick hjärtat i halsgropen när jag kom på att hans I-pod fortfarande låg på min säng och mamma skulle se den när hon plockade in mina kläder i garderoben. Hon skulle veta att det var han, för hans namn stod på baksindan av den.
När jag kom in genom dörren var jag genom blöt. Jag var stel i hela kroppen och visste inte vad jag skulle säga.
Mamma kom ut i hallen och sa med besviken röst: ''Varför?'' Jag svarade bara: ''För att jag älskar honom.''
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ccaaroline/460263219/