Saturday 1 November 2008 photo 3/3
|
"Sakta men säkert"
Det var förr det.
Men nu, nu går det snabbare och snabbare för var dag. dag ut och dag in känner jag hur det byggs upp snabbare och snabbare, mer ostadigt än någonsin. "... Nothing, just nothing will wipe this heart out..." Snart kommer allt kollapsa och en våg av känslor kommer svepa min närvaro utan att lämna något eller någon vid liv. "... Driven by my hate..."
Jag känner mig mer och mer genomskinlig, det finns aldrig riktigt tid, det är alltid någon vän man "kanske" ska vara med. Jag är fast i ett gränsland där jag är reserven som aldrig behövs. Men såklart det finns ni, ni som faktiskt har lyckats se mig. Ni är inte många och ni vet att jag älskar er. Men det lyfter inte upp den tyngden som håller mig nere. "... A storm will break this silence, my storm will break the silence, a bequest never to be silenced..." Jag sitter dag ut och dag in i väntan på att någon faktiskt ska ta kontakt med mig, i väntan på att jag inte ska behöva ta kontakt med folk som ändå inte har tid med mig. Jag må låta egoistisk men vem är inte det? Jag vill bara få den lilla dos av bekräftelse som aldrig ges av dem som jag söker den hos. Innan var jag er vän men nu svarar ni sällan och när ni väl gör det så är det alltid nått som är i vägen.
"... A promise to the felons, you will never rise again..."
Det finns ingenstans jag passar in. Det finns ingenstans där jag verkligen är välkommen. Men jag klarar mig själv, hoppas jag.
"... The weapon they fear..."
Hej Världen, jag är trött på dig. Döda mig snälla. Det är vad du är bäst på. Du stenar, svälter, dränker, bränner och bränner till döds, ge mig allt du har. Nu.
A Dying Ember
Nothing to live for, nothing to fight for.
An emptiness fills my days, all my hope,
A dying ember.
Just promise me to hold my hand
Du betyder allt, det finns ingen annan i världen för mig.
Det var förr det.
Men nu, nu går det snabbare och snabbare för var dag. dag ut och dag in känner jag hur det byggs upp snabbare och snabbare, mer ostadigt än någonsin. "... Nothing, just nothing will wipe this heart out..." Snart kommer allt kollapsa och en våg av känslor kommer svepa min närvaro utan att lämna något eller någon vid liv. "... Driven by my hate..."
Jag känner mig mer och mer genomskinlig, det finns aldrig riktigt tid, det är alltid någon vän man "kanske" ska vara med. Jag är fast i ett gränsland där jag är reserven som aldrig behövs. Men såklart det finns ni, ni som faktiskt har lyckats se mig. Ni är inte många och ni vet att jag älskar er. Men det lyfter inte upp den tyngden som håller mig nere. "... A storm will break this silence, my storm will break the silence, a bequest never to be silenced..." Jag sitter dag ut och dag in i väntan på att någon faktiskt ska ta kontakt med mig, i väntan på att jag inte ska behöva ta kontakt med folk som ändå inte har tid med mig. Jag må låta egoistisk men vem är inte det? Jag vill bara få den lilla dos av bekräftelse som aldrig ges av dem som jag söker den hos. Innan var jag er vän men nu svarar ni sällan och när ni väl gör det så är det alltid nått som är i vägen.
"... A promise to the felons, you will never rise again..."
"... The weapon they fear..."
A Dying Ember
Nothing to live for, nothing to fight for.
An emptiness fills my days, all my hope,
A dying ember.
Just promise me to hold my hand
Du betyder allt, det finns ingen annan i världen för mig.
Men jag SKA se till att du får komma hit en helg..<3
så om jag har bidragit till det där *peka upp* (vilket jag nästan är säker på) så är jag väldigt ledsen..
Finns för dig, även om det kan verka avlägset men jag försöker, och jag hoppas du vet det.<3
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/constellations/288777166/