Sunday 9 November 2008 photo 2/2
|
Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, förlåt Men det sitter mest i skallen
Jag tänker, grubblar, velar mer än känner, längtar, trånar och går åt Är jag hjärtlös och förfallen?
Vi petar sönder allt och tappar allt vi nånsin kunnat nåtills bara skulden gör oss två Det är bara tur att hjärtat klappar, ändå
Dagen går, det mulnar strax, jag tror att det är dags att gå på fest Vi måste göra nåt åt ledan
Vad var det som gick snett, vi gjorde rätt och nu gör vi fel i ren protest Har vi nött varandra redan
Vi lever sönder samma dagar, vad ska vi prata om idag Var det du som blev som jag
Alla ögonblick vi jagar, för att vara nånting mer än bra att ha
Stjärnor glittrar vackert och det vimlarav passioner kan det tyckas Men inga stjärnor, inga himlaröver dom som inte lyckas
Jag tror att du har fastnat mer för tvåsamhet som grej, än för mig, trots allt Det är så skönt när allt fungerar
Det skulle varit vackert, starkt och varmt, men det känns fult och kalt och kallt Det är så trist när allt stagnerar
Och ingen vill förlora, vara den som fick ett tack Vara den som inte stack när tankar blev för stora, och sprack
Det var jag med allt mitt snack om större ensamhet och plats att tänka på Det var du och dina vänner
Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, hurså Det blir fel hur man än känner
Det är så konstigt att försvinna, det känns så dumt att stanna kvar Så befängt att leta svar
Finns ingen eld som orkar brinnaInga röda mattor ingen stolt fanfar
Men stjärnor glittrar vackert och det vimlarav passioner kan det tyckas Men inga stjärnor, inga himlaröver dom som inte lyckas
Som en skymt i varandras blickar, innan allting faller loss Som ett konstgjort litet bloss Som en pacemaker som tickar, för oss...
Jag tänker, grubblar, velar mer än känner, längtar, trånar och går åt Är jag hjärtlös och förfallen?
Vi petar sönder allt och tappar allt vi nånsin kunnat nåtills bara skulden gör oss två Det är bara tur att hjärtat klappar, ändå
Dagen går, det mulnar strax, jag tror att det är dags att gå på fest Vi måste göra nåt åt ledan
Vad var det som gick snett, vi gjorde rätt och nu gör vi fel i ren protest Har vi nött varandra redan
Vi lever sönder samma dagar, vad ska vi prata om idag Var det du som blev som jag
Alla ögonblick vi jagar, för att vara nånting mer än bra att ha
Stjärnor glittrar vackert och det vimlarav passioner kan det tyckas Men inga stjärnor, inga himlaröver dom som inte lyckas
Jag tror att du har fastnat mer för tvåsamhet som grej, än för mig, trots allt Det är så skönt när allt fungerar
Det skulle varit vackert, starkt och varmt, men det känns fult och kalt och kallt Det är så trist när allt stagnerar
Och ingen vill förlora, vara den som fick ett tack Vara den som inte stack när tankar blev för stora, och sprack
Det var jag med allt mitt snack om större ensamhet och plats att tänka på Det var du och dina vänner
Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, hurså Det blir fel hur man än känner
Det är så konstigt att försvinna, det känns så dumt att stanna kvar Så befängt att leta svar
Finns ingen eld som orkar brinnaInga röda mattor ingen stolt fanfar
Men stjärnor glittrar vackert och det vimlarav passioner kan det tyckas Men inga stjärnor, inga himlaröver dom som inte lyckas
Som en skymt i varandras blickar, innan allting faller loss Som ett konstgjort litet bloss Som en pacemaker som tickar, för oss...